Vart ska man börja? Efter förra inlägget har vår semester fortsatt i spåret "typiskt".
Dagen efter Borås Djurpark fick jag mitt livs andra getingstick och när man får sitt andra stick kan man få veta huruvida man är allergisk. Det är jag. Så det var inget annat än att åka raka spåret till akuten och få adrenalinspruta och kortison om jag skulle kunna andas. Getingen stack mig i fingret och jag har haft svårt att knappra här på datorn, så sorry att det dröjt med ett nytt inlägg. Det hade en anledning.
Mina tankar på sjukhuset gick från det ena till det andra. När jag först kom dit, och jag ännu inte blivit så jättesvullen i halsen, såg jag mig omkring på de andra och tänkte "vilken tur jag har som inte är sjuk". Det såg så jobbigt ut för alla andra som satt där med sin feber och halsfluss och allt vad det var. Dessutom visste jag att de skulle få sitta där i timmar innan de skulle få träffa en doktor, medan jag var prioriterad. Andnöd brukar bli det.
Jag tänkte också mycket på getingen som lämnat sin gadd i mitt finger. 200 spänn kostade han mig! Och sen medicin utanpå det. Och min man som spelade fotboll och hade en semifinal att spela men fick avbryta den för att skjutsa mig till sjukhuset... stackars honom.
När jag sedan låg på en brist, omhändertagen och yr i hela kroppen (visste inte förrän den där sprutan att man kunde vara yr i kroppen och inte bara yr i huvudet), kände jag mig så tacksam för att det fanns medicin mot såna här saker. Fingret, som varit tre gånger för stort när jag kom in, började redan gå ner i sin svullnad. Fantastiskt. Helt klart värt de 200 riksdalerna.
Onsdag-torsdag skulle vi göra en minisemester för att hälsa på barnens farmor och farfar som bor i Skåne. Tänkte passa på att se Köpenhamn när vi ändå lägger bensin på att ta oss så långt söderut. Finns mycket fint i Köpenhamn. Glyptoteket till exempel som jag inte varit på på fyra år. Var där senast när jag läste latin och vår gode professor tog oss dit på studieresa.
Resan hade varit jättelyckad - det visade sig att det går utmärkt att gå på museum med en 2½-åring och en 6-veckorsbäbis, så det så! - om inte min man blivit dunderförkyld med feber och hela rakset. Stackarn. Vissen som ett löv var han. Jag ville inget hellre än bädda ner honom i vår säng och ge honom mängder med te med honung i när jag såg honom. Synd bara att vi var 3 ½ timma hemmifrån.
Glyptoteket var det första vi gjorde i Köpenhamn så därför kunde jag njuta lite grann av det i alla fall. Det är så vackert: fanstastiska marmorsalar med mängder av antika skulpturer. Vi såg mumier och egyptiska sarkofager, grekiska tragiker (faktiskt har de byster på alla tre: Sofokles, Aiskylos och Euripides) och romerska kejsare. Jag guidade lite lätt, så mycket info som lilltjejen tillät, och det var magiskt att se vissa av dessa romare igen. Romare som känns som gamla vänner: Pompejus (jag vill alltid be om ursäkt varje gång jag ser honom för att han blev mördad så hemskt av Kleopatras lillebror, som om jag är ansvarig för det, haha), Agrippa, Augustus med sin hummerklo i pannan och hans hustru Livia. Jag skrattar alltid åt barnportättet av Nero - eftersom det inte finns några vuxenavbildningar kvar av honom, stackarn vart ju utsatt för damnatio memoria. Sedan är det roligt att se Marcus Aurelius och Constantin den store. Alexander den store har de också förresten. Och Caesar.
Vet inte om ni vill höra om resten av vår semester. Vore ganska fint att sluta där med Caesar. Så slipper ni veta att vi inte fick middag för att vi skulle hinna till en affär som skulle vara öppen enligt alla scheman men inte var det (dessa danskar!) och hur vi i väntan vid affären missade färjan och fick vänta maximalt på nästa. Och så vidare, tills vi sitter på båten i bilen (eftersom ingen orkar gå ur den) och pratar om att åka raka vägen hem för att min gubbe inte orkar umgås med sina föräldrar i vilket fall.
Och då går ett billarm. Båten guppade lite för mycket, så bilen bredvid oss börjar tjuta och blinka. Den håller på så en stund och stör konversationen vi försöker ha om vad vi ska göra när vi tar svensk mark igen och sen tystnar den. Samma stund, och jag menar samma stund, som min man säger "det var ju skönt i alla fall att bilen slutade tjuta" så börjar den om. Då satte vi igång och garva. Oj vad vi skrattade. Och det var härligt att höra det ljudet från min make för första gången den dan.
Semesterresan vart avbruten där och vi övernattade hos svärföräldrarna bara för att vi inte orkade köra 2 timmar hem, men vi stannade sorgligt nog inte för att umgås. Fanns ju smittorisk och så. Men alltsammans har påmint mig om nåt, nåt som jag lärde mig för många, många, många år sedan.
Livet är inte som bäst under semestern. Många tror det, men det är inte sant. Så det är lika bra att man lär sig njuta av alla de vardagar som kommer och går, för det är dom som är det fina i livet.
Dagen efter Borås Djurpark fick jag mitt livs andra getingstick och när man får sitt andra stick kan man få veta huruvida man är allergisk. Det är jag. Så det var inget annat än att åka raka spåret till akuten och få adrenalinspruta och kortison om jag skulle kunna andas. Getingen stack mig i fingret och jag har haft svårt att knappra här på datorn, så sorry att det dröjt med ett nytt inlägg. Det hade en anledning.
Mina tankar på sjukhuset gick från det ena till det andra. När jag först kom dit, och jag ännu inte blivit så jättesvullen i halsen, såg jag mig omkring på de andra och tänkte "vilken tur jag har som inte är sjuk". Det såg så jobbigt ut för alla andra som satt där med sin feber och halsfluss och allt vad det var. Dessutom visste jag att de skulle få sitta där i timmar innan de skulle få träffa en doktor, medan jag var prioriterad. Andnöd brukar bli det.
Jag tänkte också mycket på getingen som lämnat sin gadd i mitt finger. 200 spänn kostade han mig! Och sen medicin utanpå det. Och min man som spelade fotboll och hade en semifinal att spela men fick avbryta den för att skjutsa mig till sjukhuset... stackars honom.
När jag sedan låg på en brist, omhändertagen och yr i hela kroppen (visste inte förrän den där sprutan att man kunde vara yr i kroppen och inte bara yr i huvudet), kände jag mig så tacksam för att det fanns medicin mot såna här saker. Fingret, som varit tre gånger för stort när jag kom in, började redan gå ner i sin svullnad. Fantastiskt. Helt klart värt de 200 riksdalerna.
Onsdag-torsdag skulle vi göra en minisemester för att hälsa på barnens farmor och farfar som bor i Skåne. Tänkte passa på att se Köpenhamn när vi ändå lägger bensin på att ta oss så långt söderut. Finns mycket fint i Köpenhamn. Glyptoteket till exempel som jag inte varit på på fyra år. Var där senast när jag läste latin och vår gode professor tog oss dit på studieresa.
Resan hade varit jättelyckad - det visade sig att det går utmärkt att gå på museum med en 2½-åring och en 6-veckorsbäbis, så det så! - om inte min man blivit dunderförkyld med feber och hela rakset. Stackarn. Vissen som ett löv var han. Jag ville inget hellre än bädda ner honom i vår säng och ge honom mängder med te med honung i när jag såg honom. Synd bara att vi var 3 ½ timma hemmifrån.
Glyptoteket var det första vi gjorde i Köpenhamn så därför kunde jag njuta lite grann av det i alla fall. Det är så vackert: fanstastiska marmorsalar med mängder av antika skulpturer. Vi såg mumier och egyptiska sarkofager, grekiska tragiker (faktiskt har de byster på alla tre: Sofokles, Aiskylos och Euripides) och romerska kejsare. Jag guidade lite lätt, så mycket info som lilltjejen tillät, och det var magiskt att se vissa av dessa romare igen. Romare som känns som gamla vänner: Pompejus (jag vill alltid be om ursäkt varje gång jag ser honom för att han blev mördad så hemskt av Kleopatras lillebror, som om jag är ansvarig för det, haha), Agrippa, Augustus med sin hummerklo i pannan och hans hustru Livia. Jag skrattar alltid åt barnportättet av Nero - eftersom det inte finns några vuxenavbildningar kvar av honom, stackarn vart ju utsatt för damnatio memoria. Sedan är det roligt att se Marcus Aurelius och Constantin den store. Alexander den store har de också förresten. Och Caesar.
Vet inte om ni vill höra om resten av vår semester. Vore ganska fint att sluta där med Caesar. Så slipper ni veta att vi inte fick middag för att vi skulle hinna till en affär som skulle vara öppen enligt alla scheman men inte var det (dessa danskar!) och hur vi i väntan vid affären missade färjan och fick vänta maximalt på nästa. Och så vidare, tills vi sitter på båten i bilen (eftersom ingen orkar gå ur den) och pratar om att åka raka vägen hem för att min gubbe inte orkar umgås med sina föräldrar i vilket fall.
Och då går ett billarm. Båten guppade lite för mycket, så bilen bredvid oss börjar tjuta och blinka. Den håller på så en stund och stör konversationen vi försöker ha om vad vi ska göra när vi tar svensk mark igen och sen tystnar den. Samma stund, och jag menar samma stund, som min man säger "det var ju skönt i alla fall att bilen slutade tjuta" så börjar den om. Då satte vi igång och garva. Oj vad vi skrattade. Och det var härligt att höra det ljudet från min make för första gången den dan.
Semesterresan vart avbruten där och vi övernattade hos svärföräldrarna bara för att vi inte orkade köra 2 timmar hem, men vi stannade sorgligt nog inte för att umgås. Fanns ju smittorisk och så. Men alltsammans har påmint mig om nåt, nåt som jag lärde mig för många, många, många år sedan.
Livet är inte som bäst under semestern. Många tror det, men det är inte sant. Så det är lika bra att man lär sig njuta av alla de vardagar som kommer och går, för det är dom som är det fina i livet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar