Senaste citatet

cJo, vi var på öppna förskolan och min dotter (som fyller 3 år idag!) lekte vid den lilla inomhus-rutchkanan. Trots sin moders ogillande försökte hon ta sig upp för kanan istället för att använda trappan. Där uppe satt kompisen C, men hans mamma försäkrade att han inte ville åka ner ändå. Min tjej kravlade och kravlade på den glatta kanan och lekte till en början att det var is. Men snart bytte hon lek.

Hon gjorde samma sak - försökte komma upp för kanan och hängde med armarna uppe i räcket - och plötsligt börjar hon ropa "Min bror! Min bror!" Jag tänkte först att det var ju lite märkligt att hon hittar på att hon ska kalla C för sin bror när hennes rikriga lillebror ligger ganska bredvid och sover i en sitter. Men eftersom äpplet inte fallar långt från trädet, tog det inte många ögonblick innan jag hade lokaliserat citatet. Och sedan sa hon dessutom fortsättningen som bekräftelse på att jag hade rätt. Om och om igen ropade hon "Min bror, min bror! Hjälp mig!"

Kompisen C, ett och ett halvt, var inte så haj på att ge önskad respons. Strax höll tjejen därför på att kravla upp för mina ben istället. Och det måste vara roligt när man är tre år och inne på att citera film i sina lekar att ha en mor med samma utantill minne. Så jag hängde på - jag kan fortsättningen. =)

3åringen: Min bror! Hjälp mig! (Mamma greppar om flickans händer)
Mamma: Länge leve kungen... (Mamma släpper flickans händer och flickan låtsas ramla ner på golvet). Sen gjorde vi det 10 gånger.

Den läsare som först lokaliserar filmen vinner en donut!

Vackert

Såg just att det finns en blogg som heter Odi et Amo. Verkar inte handla om Catullus utan vara lite mer om livet i allmänhet. Småtrevlig, det jag såg.

Men jag måste få det sagt: Att läsa Catullus epigram Odi at amo på romerskt latin med rätt meter... det är riktigt vackert. Träffar ni någon som kan så måste ni höra det. Det är musik.

Ett brev till en kär vän

Bästa Fredrik Lindström,

Det är mig en stor ära att få skriva ett brev till Sveriges främste man på att skapa välbehövd terminologi där vi har ordluckor. *bockar och bugar*

Du känner inte mig, men jag heter X och jag insåg häromdagen något som du borde veta. Jag känner starkt att du och jag skulle kunna bli goda vänner.

Jag är lyckligt gift och har två barn. Jag är ganska mycket yngre än alla jag umgås med men har ändå hunnit med att läsa både svenska, latin och litteraturvetenskap på Humanisten i Göteborg där jag bor. Och jag älskar det. Att plugga är nåt av det roligaste som finns. Annat jag gjort är att jobba på bageri, begripa mig på pedagogik och packa picnickorgen mellan blöjbytena. Skulle lätt kalla mitt liv störtskönt under de bra dagarna.

Att läsa dina böcker är förstås mycket underhållande det med. Det är för väl att såna som du dyker upp på teve ibland så man kan få i sig ett och annat välbehövt ord. Sist var det "krisgruppssyndrom" som jag kände fastnade mest. Du pratade om svenskar och hur tokiga vi är. Jag undrar om det går bra att jag citerar dig på en kommentar där, angående sekulariseringen i Sverige: "Vi var ju sist att bli kristna i Europa, kanske är det nån sorts sist in, först ut?" Tjena, vad jag garvade.

Men sen upptäckte jag att du utöver din fantastiska förmåga att sätta ord på vad människor tänker, har en riktigt seriös sida. Jag köpte en bok du skrivit till min pappa på fars dag nämligen, för jag blev så nyfiken själv. Du och din bror (eller?) presenterar en ny teori angående det Ädla Svea Rikes vagga och de mysteriska Folkungarna ur ett Språkligt perpektiv? OJ! Jag föll som en fura och fallet var stort.

Hur som helst, jag uppskattar det du gör för Sverige och kände att jag ville ge någonting tillbaka. Mannen som försökt få svenskar att förstå att SAOL inte är chef över språket utan vi själva måste få någonting tillbaka.

Så hör av dig, jag tar gärna en fika.

X
Morsa och Humanist.

Flickan med guldbyxorna

Jag har ett par guldbyxor. Jo, det är faktiskt helt sant. Jag har ett sparkonto på SEB som aldrig tar slut. Låt mig berätta.

Detta är inget konto som jag använder till vardags. Det är ett sparkonto utan nån egentlig ränta som mina föräldrar öppnade när jag var pytteliten flicka. Och så satte de väl in pengar på det där kontot när jag fick en hundralapp här och var av morfar och farmor och så. Det fanns en bankbok till kontot, ett sånt konto är det. Från en annan tid.

När jag blev stor nog att ha mina egna pengar skaffade jag ett ungdomskonto på en annan bank och numera har jag ett gemensamt konto på en tredje tillsammans med min man där det går till så att han tjänar stålarna och jag har unlimited access till det kontot genom mitt visa-kort. Praktiskt. =)

Men SEB-kontot från en svunnen tid kommer som en överraskning varje januari. "Ja just det, jag har ju Det kontot också!" 2679 kronor och 56 öre. Som en glad överraskning varje år. För två år sedan när vår flicka fyllde ett ville jag väldigt gärna ha en ny, fin sulky till henne. Vi hade köpt en begangnad barnvagn som inte såg mycket ut för världen och nu när hon fyllt ett ville jag gärna ha en ny vagn, lite nättare, som var lätt att köra. Men vi hade inga pengar.

Men precis så här års kommer ju bankbeskedet. "Älskling, jag har 2700 kronor vi inte visste om! En ny sulky kostar bara 1700!" Sagt och gjort, vi köte en ny vagn, en bra sulky som vi fortfarande använder. Det var ett bra köp. Och jag skulle ta ut pengarna från det förhistoriska sparkontot och sätta in på vårt gemensamma konto, för det var dessa glömda pengar som vi skulle handla för, för vi hade inga andra.

Men jag glömde det. Och ett år senare kom bankbeskedet igen - fortfarande 2700 kronor! Och vi hade tydligen överlevt sulky-köpet.

Och nu är vi här igen. Jag vill förnya vårt vardagsrum. Köpa ny matta och nya kuddar, bara byta färg på det så där enkelt. Kanske köpa nytt soffbord och så på Blocket. Jag har gjort olika varianter på hur mycket det kan kosta som går från 500 upp till 2000. Bara att välja hur mycket pengar vi tycker att vi har att göra av på det. Och efter allt detta jobb och letande efter begagnat och det allra billigaste får jag ett nej från maken! Och vad tar jag till? Guldbyxorna...

Humanistmorsan: "Bankbeskedet kom idag, vi har 2700 som vi inte visste om..."
Maken: "Hur många gånger ska vi handla upp de där pengarna?"
Humanistmorsan: "Men om vi räknar bort sulkyn som kostade 1700 har vi ju faktiskt 1000 kronor kvar som vi inte använt."

Maken menade på att vi visst använt dom. Men jag förstår inte. De finns ju kvar. Mina alldeles egna guldbyxor.

Värderande betydelseförskjutningar

I skolan fick man höra skolexemplen på ord med betydelseförskjutningar som fått helt olika värderande klang. Radarparet Master - Mistress är väl det bästa. Master betyder fortfarande mästare, även om det fått många olika betydelser inom det området, medan den kvinnloiga motsvarigheten av någon anledning kommit att betyda älskarinna. Schyst? Inte särskilt.

På samma sätt fungerar Governor - Governess där det ena kommit att betyda att ta hand om barn, medan det andra fortfarande innebär en maktposition.

Ett svenskt, likartat radarpar slog mig alledeles häromdan. Hur kommer det sig, att uttrycket pappas flicka är positivt laddat medan uttrycket mammas pojke är negativt? Mamma's boy är ett skällsord på engelska: du är inte självständig, klarar inte av nåt på egen hand, är ingen riktig karl.

Ikväll när jag hade en ordentlig mysstund med min 6 månader gamla son på tu man hand - och det händer inte ofta att vi har möjlighet att ha det - bestämde jag mig för att jag skulle ändra den underliggande värderingen i uttrycket mammas pojke så att det ska bli lika positivt laddat som pappas flicka. Allt annat vore ju könsdiskreminering på hög nivå. Varför ska inte han få vara min pojke alltid, utan att det för den sakens skull underminerar hans manlighet när han blir stor en dag? Som om inte mammans roll är viktig i en pojkes uppväxt.

Han låg alldeles stilla i min famn och tittade stadigt och vuxet in i mina ögon. Jag berättade för honom hur det var när han föddes och vad jag tänkte och kände när jag såg honom första gången. Jag berättade för honom hur mycket jag älskar honom och alltid kommer göra. Så insåg jag att jag inte alls sjungit vaggsånger för honom i samma utsträckning som jag gjort för hans storasyster, så jag sjöng för honom och han log bakom nappen.

Han är allt mammas pojke. Sicken karl. Att var mammas pojke tror jag betyder att man är trygg i sig själv och att man respekterar kvinnor och då framförallt den kvinna som man kallar mor.

Citat

Det här med att filmrepliker fastnar på min hjärna och sen poppar ut ur munnen i olika sammanhang verkar vara en ärftlig gåva.

Häromveckan skällde min 3åring på mig med ord som jag alrdig hört henne använda men som kändes bekanta. Var hade jag hört det förut? Först sa hon ett obegripligt ord och sen kom det som gick att utläsa... "Mamma dina sagor! Jag tror inte!"

Peter Pan 2. I Peter Pan 2 har flickan Jane ett gräl med sin mamma: mamma Lena menar på att Peter Pan-sagor har en viktig plats i ett barns liv medan flickan Jane som är präglad av det hemska kriget i London blir arg på henne och skriker: Älvgullsdoft! Mamma du och dina sagor, jag tror inte!" Jag vet inte hur många gånger min tjej har sagt så senaste veckan, som ett universellt argument när hon inte håller med mig om något hon ska eller inte ska göra.

Men det roligaste var igår. Hon krånglade (minst sagt) under middagen och vi sa till henne om och om igen, kom och sätt dig, ät din mat, hämta lillebrors napp... Till slut utropade hon "Sluta hacka på mig!" Hahahaha! Det är ett citat på hennes favoritfilm för stunden och jag tror inte hon känner till betydelsen i uttrycket "hacka" - i alla fall inte den förskjutna, mindre sakliga betydelsen.

Så se upp... det här med Dagens Citat fick en oanad vändning.

Gott nytt år

Efter att ha varit sjuk, firat jul, varit sjuk, firat nyår och blivit sjuk igen tänkte jag skicka iväg en liten hälsning här och säga att jag inte är död, utan tvärtom planerar att bli frisk och ha ett underbart 2007 och önskar er alla detsamma!

Helgerna har, förutom sjukdom till och från, varit helt underbara. Massor av god mat, ännu mer gott sällskap och en hel del mys hemma med man och barn. Precis som det ska vara helt enkelt.

Mina tankar inför det nya året är att det nog kommer bli spännande. Vi kommer antagligen flytta, fast vi har ingen aning om det blir till större lägenhet i området där vi bor, eller någonstans längre bort med gräsmatta. Mina två närmaste målsättningar för året är att ta körkort inom några månader och så snart som möjligt hitta en läkare som kan göra mig frisk. Annat jag vill göra under året är att njuta av mina växande barn, räkna på om vi eventuellt kan åka på semester i år och skriva många inlägg här på bloggen.

Jag har en hel del inlägg som velat bli skrivna under tiden av bortavaro här som jag hoppas ska kunna komma upp inom en rimlig framtid. Had my health permitt it... för att med en pronominal förändring återigen citera Mr Earnest.

Hursomhelst, jag önskar er alla ett ljuvligt 2007, vi ses snart igen!