Kära hjärtanes. Här har man skrivit förra inlägget om ett fruktansvärt otajmat regn och så är man frestad att kalla detta inlägget för "Och så kom getingarna". Tragiskt nästan ju.
Idag var vi på Borås Djurpark. Perfekt väder, dottern i exstas över alla djuren, förutsättningar för en helt grym dag på vår semester. Nog för att det var lite meckigt med en pojk som skulle ammas och bytas på och som gjorde ryggbajsar och ville ha ombyte det första som hände, men sånt får man räkna med när man har en bäbis. Inga problem. Men getingarna. Dem ger jag inte mycket för.
Det var liksom inte det att de kom och pajade vår fikastund. Det hade jag tagit. Det var mer så att de kom Varje gång vi stannade för att titta på ett djur. Efter två-tre minuter var det kört, då attackerade de oss från alla håll och vi sprang som idioter runt, försökte hålla dem borta från barnen. Hade såklart glömt myggnätet till förmån för regnskyddet och getingstick på en nyfödd är ingen höjdare gissar jag.
Jag överdriver alltså inte. När vi hade sett alla djur och var på väg ur Borås Getingbo, alias Djurpark, fyra timmar senare, var min man och jag fullständigt SLUT. Vi hade gått på spänn HELA tiden och jagat och dödat och sprungit ett antal gånger vid Varje djur.
Min man blev stucken vid lejonen. Den lilla, rackarns getingen satte sig på hans nacke och stack honom fullständigt oprovocerat. Mitt stick kom först senare, vid gepardernas och noshörningarnas hägn. Idioten kände väl lukten av söt mjölk och satte sig i armhålan på mig och tyckte att det var en bra plats att mysa på tills jag antar att jag rörde på mig för att värja mig från de tre andra hat-typerna som flög som vettvillingar omkring mig, och han därmed kände sig tvungen att sticka mig.
Som tur var klarade barnen sig.
Efter denna otroliga pärs bar det av till McDonalds för att vila ut, Inomhus, och få lite käk. Ja, först var vi tvugna att ta oss och barnen och dubbelvagnen in i bilen Utan att öppna dörrarna eller bagageluckan med risk för att få getingar i bilen. Det var helt sanslöst. Påminde om när jag var i Norrland som barn och man inte ville få in 25 mygg i bilen vid varje stopp. Fast detta var inte mygg, utan randiga, snarstuckna, uppenbarligen arbetslösa idiot-getingar. Jag menar, kunde de inte letat upp en blomma och gjort sitt jobb?
Väl på McDonalds spillde dottern ut sin dricka och fick en ny, fast fel. Sen ville sonen amma och jag tänkte "en lugn stund på toaletten med en snuttande son låter skönt". Första toan hade trasigt lås. Andra toan låste jag, satte mig ner, la barnet till maten, andades ut och såg en geting komma mot mig. Låste upp, tog mig till toa nummer 3, som också var den sista, och gjorde samma sak. Satte mig, pustade ut och såg en geting. Ammade istället pojken stående i hallen.
När jag kom ut för att äta min kalla McFeast, ville jag bara att alla skulle gå och försvinna så jag kunde slappna av för första gången på hela dan. Då vandrar plötsligt goda vänner till oss in på resturangen. Vänner som bilade från Kalmar till Gråbo och råkade stanna till just där just då. Som om de visste att det var just vad vi behövde. Vi tjötade en hel timma medan barnen lekte. Det var det bästa på dan.
Det och schimpanserna, för de var inomhus. Skyddade från de hatiska små krypen.
Idag var vi på Borås Djurpark. Perfekt väder, dottern i exstas över alla djuren, förutsättningar för en helt grym dag på vår semester. Nog för att det var lite meckigt med en pojk som skulle ammas och bytas på och som gjorde ryggbajsar och ville ha ombyte det första som hände, men sånt får man räkna med när man har en bäbis. Inga problem. Men getingarna. Dem ger jag inte mycket för.
Det var liksom inte det att de kom och pajade vår fikastund. Det hade jag tagit. Det var mer så att de kom Varje gång vi stannade för att titta på ett djur. Efter två-tre minuter var det kört, då attackerade de oss från alla håll och vi sprang som idioter runt, försökte hålla dem borta från barnen. Hade såklart glömt myggnätet till förmån för regnskyddet och getingstick på en nyfödd är ingen höjdare gissar jag.
Jag överdriver alltså inte. När vi hade sett alla djur och var på väg ur Borås Getingbo, alias Djurpark, fyra timmar senare, var min man och jag fullständigt SLUT. Vi hade gått på spänn HELA tiden och jagat och dödat och sprungit ett antal gånger vid Varje djur.
Min man blev stucken vid lejonen. Den lilla, rackarns getingen satte sig på hans nacke och stack honom fullständigt oprovocerat. Mitt stick kom först senare, vid gepardernas och noshörningarnas hägn. Idioten kände väl lukten av söt mjölk och satte sig i armhålan på mig och tyckte att det var en bra plats att mysa på tills jag antar att jag rörde på mig för att värja mig från de tre andra hat-typerna som flög som vettvillingar omkring mig, och han därmed kände sig tvungen att sticka mig.
Som tur var klarade barnen sig.
Efter denna otroliga pärs bar det av till McDonalds för att vila ut, Inomhus, och få lite käk. Ja, först var vi tvugna att ta oss och barnen och dubbelvagnen in i bilen Utan att öppna dörrarna eller bagageluckan med risk för att få getingar i bilen. Det var helt sanslöst. Påminde om när jag var i Norrland som barn och man inte ville få in 25 mygg i bilen vid varje stopp. Fast detta var inte mygg, utan randiga, snarstuckna, uppenbarligen arbetslösa idiot-getingar. Jag menar, kunde de inte letat upp en blomma och gjort sitt jobb?
Väl på McDonalds spillde dottern ut sin dricka och fick en ny, fast fel. Sen ville sonen amma och jag tänkte "en lugn stund på toaletten med en snuttande son låter skönt". Första toan hade trasigt lås. Andra toan låste jag, satte mig ner, la barnet till maten, andades ut och såg en geting komma mot mig. Låste upp, tog mig till toa nummer 3, som också var den sista, och gjorde samma sak. Satte mig, pustade ut och såg en geting. Ammade istället pojken stående i hallen.
När jag kom ut för att äta min kalla McFeast, ville jag bara att alla skulle gå och försvinna så jag kunde slappna av för första gången på hela dan. Då vandrar plötsligt goda vänner till oss in på resturangen. Vänner som bilade från Kalmar till Gråbo och råkade stanna till just där just då. Som om de visste att det var just vad vi behövde. Vi tjötade en hel timma medan barnen lekte. Det var det bästa på dan.
Det och schimpanserna, för de var inomhus. Skyddade från de hatiska små krypen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar