Hej, jag är den lyckligt lottade mannen som får titulera sig Humanistmorsans make. Ur den förargelse som drabbade mig häromdagen så väcktes en lust att skriva en liten skvätt, så jag gör ett litet gästinlägg här på bloggen.
Det hela började med att min fru och jag bestämde oss för att ha en liten mysig hemmakväll (alltså zombieaktigt glo på vår dumburk samtidigt som kopiösa mängder onyttigheter intages i foderluckan). För att få så trevligt som möjligt bestämde vi oss att hyra en film som vi båda ville se, så jag begav mig iväg. Åkte således till närmsta videobutik… o hör o häpna – alla exemplar av filmen vi ville se var uthyrda. Jag ryckte på axlarna o begav mig till nästa videobutik som inte heller ligger alltför långt bort. Till mitt stora förtret hånade även här hyllorna mig med tomma platser för den valda filmen. Det var nu just denna film vi ville se och vi hade inget backup alternativ.
Planlöst började jag röra mig runt i butiken, tittandes på diverse fodralbaksidor för att se om något kunde väcka intresse. Uppgivna mobilsamtal mellan frugan o mig följde. Den påföljande halvtimmen kunde vi inte enas över telefonen om vad vi skulle se, till slut bestämde vi irriterat att jag bara skulle ta någon film som inte verkade helt ointressant. Sagt o gjort, jag plockade slumpmässigt en film ur hyllan och begav mig till disken. Nästan framme vid kassan ser jag en stor röd skylt: ’Kortköp för under 50 kronor beviljas ej’. Jag fumlade fram min plånbok, 5,50 kr räknade jag snabbt ihop – frustrerad ställer jag tillbaks filmen och tar bilen till närmsta bankomat.
Då kommer insikten, en insikt som jag med all säkerhet inte är ensam om, men för mig kom den då. Det slog mig hur fruktansvärt primitivt det är att idag, 2006, åka till en butik för att hyra en film. Jag känner mig som en skurk, en skurk som stöder denna primitiva distributionsform, som inte förtjänar att existera, genom att vilja vara ”laglydig” o betala för det jag ser på. Det är vi lättlurade konsumenter, som fortfarande hyr filmer i butik, som drar ut på den process som slutligen måste leda till alla videobutikers utdöende. Film ska konsumeras spontant, levereras direkt via nätet i det ögonblick du vill se den. Hyr du film så: måste du göra en fysisk resa till butiken, riskerar du att den film du vill se inte finns inne (!!), kan du inte se trailers i butiken, måste du på ett grottmänniskoprimitivt sätt söka efter filmer du vill se genom att vandra runt bland hyllorna, måste du ha kontanter eller handla för mer än 50 kr, måste du lämna tillbaka filmen dagen efter (!!).
Det börjar komma några lagliga alternativ via nätet, men fortfarande är dessa tjänster alldeles för dåligt utvecklade. Utbudet är väldigt litet, det är dyrare än att hyra i butik, kvalitén är sämre än dvd och användarvänligheten på siterna är ganska usel. Jag tänker i framtiden helt bojkotta videobutikerna och uppmanar andra att göra samma sak. Dessa butiker hämmar den utveckling som låtit vänta på sig alltför länge. Aktörerna behöver tvingas ut på nätet så att vettiga alternativ dyker upp. Vi behöver konkurrens på nätet. Jag (och många med mig) är gärna laglydiga och betalar en liten skvätt för de filmer vi ser, men jag vill inte stödja en primitiv stagnerande industri som bara gör livet surt för alla – den enda belöning man ska nöja sig med är sitt samvetes klapp på axeln för att man är laglydig. Nu är det slut för min del med att färdas till videobutiken. Jag tänker nöja mig med de ’laglydiga’ alternativ som faktiskt finns på nätet – det måste ju trots allt komma lite konsumenter till de siterna för att incitament att förbättra tjänsterna skall finnas. Jag får nöja mig med ett tunt utbud och sämre kvalitet så länge för till videobutiken vill jag aldrig färdas igen…
Det hela började med att min fru och jag bestämde oss för att ha en liten mysig hemmakväll (alltså zombieaktigt glo på vår dumburk samtidigt som kopiösa mängder onyttigheter intages i foderluckan). För att få så trevligt som möjligt bestämde vi oss att hyra en film som vi båda ville se, så jag begav mig iväg. Åkte således till närmsta videobutik… o hör o häpna – alla exemplar av filmen vi ville se var uthyrda. Jag ryckte på axlarna o begav mig till nästa videobutik som inte heller ligger alltför långt bort. Till mitt stora förtret hånade även här hyllorna mig med tomma platser för den valda filmen. Det var nu just denna film vi ville se och vi hade inget backup alternativ.
Planlöst började jag röra mig runt i butiken, tittandes på diverse fodralbaksidor för att se om något kunde väcka intresse. Uppgivna mobilsamtal mellan frugan o mig följde. Den påföljande halvtimmen kunde vi inte enas över telefonen om vad vi skulle se, till slut bestämde vi irriterat att jag bara skulle ta någon film som inte verkade helt ointressant. Sagt o gjort, jag plockade slumpmässigt en film ur hyllan och begav mig till disken. Nästan framme vid kassan ser jag en stor röd skylt: ’Kortköp för under 50 kronor beviljas ej’. Jag fumlade fram min plånbok, 5,50 kr räknade jag snabbt ihop – frustrerad ställer jag tillbaks filmen och tar bilen till närmsta bankomat.
Då kommer insikten, en insikt som jag med all säkerhet inte är ensam om, men för mig kom den då. Det slog mig hur fruktansvärt primitivt det är att idag, 2006, åka till en butik för att hyra en film. Jag känner mig som en skurk, en skurk som stöder denna primitiva distributionsform, som inte förtjänar att existera, genom att vilja vara ”laglydig” o betala för det jag ser på. Det är vi lättlurade konsumenter, som fortfarande hyr filmer i butik, som drar ut på den process som slutligen måste leda till alla videobutikers utdöende. Film ska konsumeras spontant, levereras direkt via nätet i det ögonblick du vill se den. Hyr du film så: måste du göra en fysisk resa till butiken, riskerar du att den film du vill se inte finns inne (!!), kan du inte se trailers i butiken, måste du på ett grottmänniskoprimitivt sätt söka efter filmer du vill se genom att vandra runt bland hyllorna, måste du ha kontanter eller handla för mer än 50 kr, måste du lämna tillbaka filmen dagen efter (!!).
Det börjar komma några lagliga alternativ via nätet, men fortfarande är dessa tjänster alldeles för dåligt utvecklade. Utbudet är väldigt litet, det är dyrare än att hyra i butik, kvalitén är sämre än dvd och användarvänligheten på siterna är ganska usel. Jag tänker i framtiden helt bojkotta videobutikerna och uppmanar andra att göra samma sak. Dessa butiker hämmar den utveckling som låtit vänta på sig alltför länge. Aktörerna behöver tvingas ut på nätet så att vettiga alternativ dyker upp. Vi behöver konkurrens på nätet. Jag (och många med mig) är gärna laglydiga och betalar en liten skvätt för de filmer vi ser, men jag vill inte stödja en primitiv stagnerande industri som bara gör livet surt för alla – den enda belöning man ska nöja sig med är sitt samvetes klapp på axeln för att man är laglydig. Nu är det slut för min del med att färdas till videobutiken. Jag tänker nöja mig med de ’laglydiga’ alternativ som faktiskt finns på nätet – det måste ju trots allt komma lite konsumenter till de siterna för att incitament att förbättra tjänsterna skall finnas. Jag får nöja mig med ett tunt utbud och sämre kvalitet så länge för till videobutiken vill jag aldrig färdas igen…
1 kommentar:
Stackars min älskling... fick vandra runt bland hyllorna utan att finna den film han sökte. Tänk om man ändå kunde läsa en alfabetisk lista, klicka på en länk och sedan få se den film man önskar.
Skicka en kommentar