Alla som blivit skänkta en lycklig barndom är jag säker på att de har en sån kompis. En sån som man bara kliver rätt in till utan att ringa på dörren, en sån som man leker med både som barn, tonåring och vuxen. En sån vars föräldrar känns som extraföräldrar, som man äter middag hos titt som tätt. Jag hade en sån kompis som barn. Men om det ska jag inte prata nu.
Nu ska jag prata om engelsk mat. Mycket elakt har sagts om engelsk mat. En hel den är tyvärr välförtjänt. Men de middagar jag ätit i engelska hem, hos vanliga engelska människor, har varit helt fantastiska. Det var det möraste köttet du kan tänka dig, nån sorts friterad lökbulle, roasted potatoes och vem vet vad mer för läckerheter. Det är riktig mat det. När vi åker till England nästa år ser jag fram emot att äta någon sådan mat på nån pub nånstans. Kött, sås och potatis. Och Yorkshirepudding. =)
Min sån där barndomskompis pappa Mr B (inte Bean, haha) är nämligen från England (kanske tog sig sagan om England för min del sin början här, att jag så ofta besökte en familj som pratade engelska med varandra). Så när jag lunchade där efter lekis fick man löskokt ägg som man doppade rostat bröd i. Söndagsmiddagarna var fina... och det var hemma hos familjen B som jag introducerades till Yorkshirepudding. Det är som en liten fluffig pannkaka som man häller sås på - massor av sås - och den kom väl till en gång i tiden för att dryga ut det dyra köttet. Men det gör den inte mindre god för det. Den är frasig och helt gudomlig.
Som jag tidigare berättade var jag på middag hos min syster (som är lärare i engelska och har bott i Brighton) och vi lagade Yorkshirepudding i hennes muffinsform. Men, nåt hemskt hände - Mrs Bs recept var borta! Vi ringde det gamla bekanta telefonnumret men Mrs B var ute i skogen och plockade kantareller (åh, va trevligt). Så vi vände oss till datorn och hittade bloggen Pauls kök som fick vårt omedelbara förtroende. Killen verkade helt klart veta vad han pratade om. Så jag kommer inte lägga receptet här, ni får läsa Pauls. Jag ska dock tillägga att vi inte hade extra proteinrikt vetemjöl utan helt vanligt och att vi ökade ugnstiden till ca 35 minuter.
Så nästa gång ni lagar söndagsstek eller kyckling - Prova det!
4 kommentarer:
Och jag hoppas att du vet att en sån där barndomskompis håller koll på dig, även när man bor en bit ifrån varandra och inte kan leka så ofta som man vill. På bilden ser det ut som om puddingarna blev riktigt lyckade. Fy vad gott!
Lol! Tack, den kommentaren gjorde min dag, Mr B jr. Ja, det är för tråkigt att man inte kan leka så ofta som man vill. Inga planer på att göra en Gbg-visit?
Ang. puddingarna, o tjena va lyckade de var! Har du en muffinsform därhemma så prova Pauls recept. Hälsa frugan!
Talade med mr b jr i Frankrike, tänkte då göra honom lite avundsjuk på vår goda middag idag, han har ju av egen fri vilja flyttat så långt bort, och kan inte komma hit på söndagmiddag. Vi åt nämligen lammstek med roast potatoes och perfekta puddingar. Då frågade han mig om jag läst din blogg. Nu fick jag alltså svaret till varför din syster försökte ringa mig förra veckan. Tur att ni kunde fixa puddingar ändå! Jag blev också rörd och glad över din beskrivning i början av bloggen. Hoppas att det där känslan sitter i, fast omständigheterna förändrats och att ni M-barn alltid känner er välkomna här! Mitt recept på puddingar är enkelt, det brukar räcka lagom till vår familj: 1 ägg, 1 knapp dl vetemjöl (vanligt) och en dryg dl mjölk + en nypa salt. En dutt flytande margarin i varje muffinsform, sätt in formen i 225 grader, låt fettet bli bubblande, ta ut och häll i smeten, sätt in i ugnen igen, skall stå långt ner i ugnen.
Mrs B:
Va roligt att se dig här! =) Jodå, vi känner oss välkomna fortfarande, men tack för påminnelsen. Och tack så mycket för receptet, ska definitivt prova vid första lämpliga tillfälle. Fortsätt ring sonen i Frankrike och locka med härliga middagar, hehe. Ses!
Skicka en kommentar