Jag brukar säga att jag föredrar att en semesterresa börjar på förmiddagen eller eftermiddagen och inte på morgonen. Då kan man nämligen packa allting den dagen man åker, istället för att packa allt kvällen innan. Allt utom de där sista sakerna som man måste använda på morgonen: tandborste, schampo, hårtork osv. Då slipper man stressen av att på den där morgonen försöka komma ihåg vad man ännu inte packat.
När det kommer till BB-väskan - en väska man packar veckor i förväg - blir det naturligtvis många saker man måste packa ner i sista stund. Kameran tex, och plånbok. Det är grejer som man vill ha tillgänglinga i det där vardagliga livet man försöker bedriva i väntan på att få ta bilen och faktiskt Använda BB-väskan.
Men de där sista-minuten-sakerna har jag försökt minimera till just bara plånbok, som är svår att undvara under denna evinnerliga vänteperiod. En sak jag gjorde i detta syfte var att jag införskaffade en ny tandborste, en ny tub med tandkräm, en oöppnad shampoflaska och en likaså förseglad deodorant. På detta vis kunde jag fortsätta använda dessa produkter dagligen och lagom till att de tar slut är jag på BB och kan ta med mina nya varianter hem. Perfekt. Idiotsäkert. Trodde jag.
Tills jag gick över tiden 11 dar. Och börjar tycka att min tandborste är lite småäcklig. Och jag har tröttnat sedan en vecka på att rulla min roll-on 50 gånger i armhålan för att uppnå önskad effekt. Och nu har dessutom tandkrämen tagit slut.
En något intelligentare morsa hade ju naturligtvis lagt ner deon med fem droppar kvar i BB-väskan och börjat använda den nya hemma. Liksadant med tandkrämen. Men riktigt så smart var jag inte. Och nu är det försent att ändra sig.
Den för varje dag sinande deon symboliserar nämligen ett hopp. Ett hopp om att idag är ändå sista dagen jag använder den här, så det gör inget att den är så tom, för imorgon är jag ändå på BB och får använda den nya. Så har jag tänkt nu, dag efter dag, vecka efter vecka. Hela min bekantskapskrets var nämligen övertygad om att barnet skulle komma 1 juli. Således har jag gått över tiden 17 dagar nu och inte blott 11 som det är i realiteten. Och utanpå det har vi värkarna som pågått i... tja, för att dra ner det lite, sju veckor. Men barnet kommer inte. Kommer aldrig komma. Inget jag gör hjälper.
Så idag gav jag upp. Tog fram en ny Rexona ur förrådet i garderoben. Kan inte hoppas mer på ett BB.
När det kommer till BB-väskan - en väska man packar veckor i förväg - blir det naturligtvis många saker man måste packa ner i sista stund. Kameran tex, och plånbok. Det är grejer som man vill ha tillgänglinga i det där vardagliga livet man försöker bedriva i väntan på att få ta bilen och faktiskt Använda BB-väskan.
Men de där sista-minuten-sakerna har jag försökt minimera till just bara plånbok, som är svår att undvara under denna evinnerliga vänteperiod. En sak jag gjorde i detta syfte var att jag införskaffade en ny tandborste, en ny tub med tandkräm, en oöppnad shampoflaska och en likaså förseglad deodorant. På detta vis kunde jag fortsätta använda dessa produkter dagligen och lagom till att de tar slut är jag på BB och kan ta med mina nya varianter hem. Perfekt. Idiotsäkert. Trodde jag.
Tills jag gick över tiden 11 dar. Och börjar tycka att min tandborste är lite småäcklig. Och jag har tröttnat sedan en vecka på att rulla min roll-on 50 gånger i armhålan för att uppnå önskad effekt. Och nu har dessutom tandkrämen tagit slut.
En något intelligentare morsa hade ju naturligtvis lagt ner deon med fem droppar kvar i BB-väskan och börjat använda den nya hemma. Liksadant med tandkrämen. Men riktigt så smart var jag inte. Och nu är det försent att ändra sig.
Den för varje dag sinande deon symboliserar nämligen ett hopp. Ett hopp om att idag är ändå sista dagen jag använder den här, så det gör inget att den är så tom, för imorgon är jag ändå på BB och får använda den nya. Så har jag tänkt nu, dag efter dag, vecka efter vecka. Hela min bekantskapskrets var nämligen övertygad om att barnet skulle komma 1 juli. Således har jag gått över tiden 17 dagar nu och inte blott 11 som det är i realiteten. Och utanpå det har vi värkarna som pågått i... tja, för att dra ner det lite, sju veckor. Men barnet kommer inte. Kommer aldrig komma. Inget jag gör hjälper.
Så idag gav jag upp. Tog fram en ny Rexona ur förrådet i garderoben. Kan inte hoppas mer på ett BB.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar