Om illamående

Hade igår ett samtal om illamående med en gravid vän. Med en kronisk sjukdom i matsmältningsapparaten är jag något av en expert på illamånde. Tänkte dela med mig av mitt kunnande av de olika stadier som finns av illamående. Fast först ska det sägas att jag hatar att må illa, det är det värsta jag vet. Det värsta jag vet.

Det finns den som är obehaglig och gör att man inte kan äta, men som man med åren lär sig att leva med så att man kan sitta, stå och göra (en del) saker ändå.
Det finns den som är jobbig och gör att man ligger på soffan och blundar.
Det finns den som är jobbig och gör att man spyr en hel del.
Det finns den som är vidrig och gör att man inte under några omständigheter kan sitta upp utan att spy eller svimma.
Det finns den som gör att man spyr tills man svimmar.
Det finns den som gör att man är halvt medvetslös av bara illamåendet.
Det finns den som gör att man är halvt medvetslös och eftersom man dessutom inte fått behålla mat på så länge är kroppen så svag att man till slut hamnar på sjukhus med dropp.

Jag har haft alla.

Men den bästa sortens illamående, min favorit bland vidrigheter, är den sorten som man får en bebis av.

Så alla ni som ligger utslagna på soffor runt om i landet - håll ut! I bästa fall får ni världens bästa pris för mödan. Kram på er!