Jag är övertygad om att du provat den. Den nya drogen. Få saker är så beroendeframkallande som den. Den går in i systemet via näthinnan och tränger in i den kreativa delen av hjärnan, där fantasier genast dyker upp. Framtidsfantasier om lyckliga, lekande barn och moderiktiga panelgardiner. Drogen som inte bara slått hårt mot generationen av småbarnsföräldrar som jag tillhör, utan mot hela svenska folket, även om jag gissar att unga familjer drabbats extra hårt. Ett är då säkert, när du börjat kan du inte sluta. Drogen heter Hemnet.
På Hemnet kan du se vad det finns för boende i alla områden i hela Sverige, så du kan enkelt välja vilket just du är intresserad av. När du hittat ett intressant objekt finns där en boendekalkyl två musklick bort som talar om för dig på studs om du har råd med boendet eller inte. Och sen finns där bilderna. Det är de som fångar dig, som ger dig tvångshallucinationer om julgranar i vardagsrummet och trehjulingar på altanen. Hallunicationerna som gör att den där boendekalylen känns mindre relevant. Drömmen är det enda som betyder nåt och du måste tillbaka. Du måste ha mer.
Visst befinner jag mig i det stadiet i livet när bekanta runtomkring börjar köpa hus. Man växer ur sin trea, man vill bo i lugnare område, man söker sig till barnvänliga gator och lummiga trädgårdar, till boende med fler rum och mer öppna ytor. Jovisst är det så. Men jag tror verkligen inte att det är på grund av att jag är i det stadiet som jag känner som jag gör: Alla köper hus. Det känns som att hus blivit på modet precis som inreding varit länge. Man ska ha hus. Och har du redan hus ska du piffa till det. Man ska ha helkaklade badrum och läckra kök. Golvvärme och amorteringar. Det är liksom det tillvaron handlar om.
Värst av alla är företaget (nämner inga namn) som säljer köksluckor under slogan "Alla har rätt till ett häftigt kök". Av alla värdelösa reklamer genom tiderna, stör nästan denna mig mest. Jag anser att alla har rätt till mat, demokrati, yttrandefrihet och några saker till. Det är rättigheter som ingen människa borde tas ifrån, även om det hela tiden händer, tragiskt nog. Men att ha ett häftigt kök - inte bara ett kök, utan ett Häftigt dessutom! - ligger väl ändå så långt ner på listan av mänskliga rättigheter som man kan komma.
Och ändå har vi gått på det. Ändå sitter vi där vid datorn och dreglar och drömmer om ett liv med ett häftigt kök. Inget ont om alla som har köpt hus nyligen eller just gjort om köket - jag är först av alla att gratulera!! - men nånting inom mig ber mig att sluta. Försöka säga nej till drogen och inse att just nu är inte rätt tid. Vi har inga pengar och husmarknaden barock - det finns flertalet legitima anledningar att vänta med husköp. Men så sitter jag där i alla fall. Klickar på dessa adresser och ser sovrum, gräsmattor och gungor rulla upp för min syn, och när jag kommer till ett fotografi på en tvättmaskin känner jag en tår tränga fram i ögat. Tänk att ha tvättmaskin! Att kunna slänga in en body full med spy i maskinen och köra den precis NÄR jag VILL. Så enkelt. Så enkelt, men ändå så långt borta. Ouppnåeligt.
Jag hoppas att era drömmar om hus går i uppfyllelse. Och till er som redan lever i drömmen - njut! Själv ska jag dock försöka lägga band på mig, för jag har det så välsignat bra att jag inte borde behöva vända mig till detta onskefullt beroendeframkallande för att få visioner om hur härligt livet kunde vara, för livet är faktiskt helt underbart precis som det är. Jag trivs i mitt hem och jag trivs till tusen i området där jag bor, med närhet till allt jag någonsin kommer behöva. Men en tvättmaskin i badrummet och kanske en diskmaskin i köket, det vore nåt det. Och kanske på köpet terrakottafärgat kakel och stilrena köksluckor. Och kanske... kanske...
På Hemnet kan du se vad det finns för boende i alla områden i hela Sverige, så du kan enkelt välja vilket just du är intresserad av. När du hittat ett intressant objekt finns där en boendekalkyl två musklick bort som talar om för dig på studs om du har råd med boendet eller inte. Och sen finns där bilderna. Det är de som fångar dig, som ger dig tvångshallucinationer om julgranar i vardagsrummet och trehjulingar på altanen. Hallunicationerna som gör att den där boendekalylen känns mindre relevant. Drömmen är det enda som betyder nåt och du måste tillbaka. Du måste ha mer.
Visst befinner jag mig i det stadiet i livet när bekanta runtomkring börjar köpa hus. Man växer ur sin trea, man vill bo i lugnare område, man söker sig till barnvänliga gator och lummiga trädgårdar, till boende med fler rum och mer öppna ytor. Jovisst är det så. Men jag tror verkligen inte att det är på grund av att jag är i det stadiet som jag känner som jag gör: Alla köper hus. Det känns som att hus blivit på modet precis som inreding varit länge. Man ska ha hus. Och har du redan hus ska du piffa till det. Man ska ha helkaklade badrum och läckra kök. Golvvärme och amorteringar. Det är liksom det tillvaron handlar om.
Värst av alla är företaget (nämner inga namn) som säljer köksluckor under slogan "Alla har rätt till ett häftigt kök". Av alla värdelösa reklamer genom tiderna, stör nästan denna mig mest. Jag anser att alla har rätt till mat, demokrati, yttrandefrihet och några saker till. Det är rättigheter som ingen människa borde tas ifrån, även om det hela tiden händer, tragiskt nog. Men att ha ett häftigt kök - inte bara ett kök, utan ett Häftigt dessutom! - ligger väl ändå så långt ner på listan av mänskliga rättigheter som man kan komma.
Och ändå har vi gått på det. Ändå sitter vi där vid datorn och dreglar och drömmer om ett liv med ett häftigt kök. Inget ont om alla som har köpt hus nyligen eller just gjort om köket - jag är först av alla att gratulera!! - men nånting inom mig ber mig att sluta. Försöka säga nej till drogen och inse att just nu är inte rätt tid. Vi har inga pengar och husmarknaden barock - det finns flertalet legitima anledningar att vänta med husköp. Men så sitter jag där i alla fall. Klickar på dessa adresser och ser sovrum, gräsmattor och gungor rulla upp för min syn, och när jag kommer till ett fotografi på en tvättmaskin känner jag en tår tränga fram i ögat. Tänk att ha tvättmaskin! Att kunna slänga in en body full med spy i maskinen och köra den precis NÄR jag VILL. Så enkelt. Så enkelt, men ändå så långt borta. Ouppnåeligt.
Jag hoppas att era drömmar om hus går i uppfyllelse. Och till er som redan lever i drömmen - njut! Själv ska jag dock försöka lägga band på mig, för jag har det så välsignat bra att jag inte borde behöva vända mig till detta onskefullt beroendeframkallande för att få visioner om hur härligt livet kunde vara, för livet är faktiskt helt underbart precis som det är. Jag trivs i mitt hem och jag trivs till tusen i området där jag bor, med närhet till allt jag någonsin kommer behöva. Men en tvättmaskin i badrummet och kanske en diskmaskin i köket, det vore nåt det. Och kanske på köpet terrakottafärgat kakel och stilrena köksluckor. Och kanske... kanske...
1 kommentar:
Jag håller med dig,ibland gör längtan efter något som känns ouppnåeligt men verkar härligt nästan ont.Sedan infinner sig skuldkänslorna, är man inte tacksam för att man har det så bra som man har det? Men ar det inte så att längtan och drömmar är det som har lett den utveckling vi ser idag ändå. Så nått bra är det nog iallafall med de där drömmarna.
Skicka en kommentar