Igår var vi ute och lekte med min dotters kompis T samt Ts lillasyster M och mamma J. Vi var ett gäng mammor på en lekplats och det var en fantastisk dag med lekplatslek, god lunch och mycket mammaprat medan flickorna lekte.
Under detta mammaprat berätta mamma J en historia ur den livs levande vardagen. Mammor kommer känna igen sig i detta, och alla – oavsett om man har barn eller inte – borde läsa det. Här är mitt ödmjuka försök till att återberätta mamma Js historia:
Jag hade varit och storhandlat med två trötta barn. På vägen till huset från parkeringen gick botten ur på en av kassarna. Mat över hela gatan. Jag skyndar in för att ställa in den andra maten i kylen, öppnar kylskåpet varpå en hylla faller ner så att soya och mango-chutney sprids över köksgolvet. Nu har 5månaders M börjat vråla och stora flickan T sitter och tjatar ”Mamma, titta på mig, titta på mig!” följt av att T ramlar och slår i huvudet. Allt detta har hänt under loppet av en minut – matvarorna ligger fortfarande på gatan utanför huset, ytterdörren är fortfarande öppen, kylskåpsdörren är fortfarande öppen och mango-chutney ligger fortfarande på golvet. Då börjar plötsligt T säga saker som att ”Mamma jag är trött, mamma jag mår konstigt, jag vill sova” så jag tror att hon fått hjärnskakning. Nu sätter paniken in. Ringa sjukvårdsupplysningen? För lång kö. Sista utvägen – jag ringer min man! Ännu mer panik – han svarar inte på mobilen! Så jag skriker åt hans telefonsvarare:
”Barnen DÖR, bara så du vet!!”
HumanistMorsans kommentar: Ni kan tänka er hur fem lekplatsmammor vek sig av skratt och fick torka skrattårar en lång stund efteråt. Vi älskar alla att vara mammor och älskar våra barn, men det är inte alltid lätt. Långt ifrån. Och det är skönt att höra att man inte är ensam. Eller hur?
Under detta mammaprat berätta mamma J en historia ur den livs levande vardagen. Mammor kommer känna igen sig i detta, och alla – oavsett om man har barn eller inte – borde läsa det. Här är mitt ödmjuka försök till att återberätta mamma Js historia:
Jag hade varit och storhandlat med två trötta barn. På vägen till huset från parkeringen gick botten ur på en av kassarna. Mat över hela gatan. Jag skyndar in för att ställa in den andra maten i kylen, öppnar kylskåpet varpå en hylla faller ner så att soya och mango-chutney sprids över köksgolvet. Nu har 5månaders M börjat vråla och stora flickan T sitter och tjatar ”Mamma, titta på mig, titta på mig!” följt av att T ramlar och slår i huvudet. Allt detta har hänt under loppet av en minut – matvarorna ligger fortfarande på gatan utanför huset, ytterdörren är fortfarande öppen, kylskåpsdörren är fortfarande öppen och mango-chutney ligger fortfarande på golvet. Då börjar plötsligt T säga saker som att ”Mamma jag är trött, mamma jag mår konstigt, jag vill sova” så jag tror att hon fått hjärnskakning. Nu sätter paniken in. Ringa sjukvårdsupplysningen? För lång kö. Sista utvägen – jag ringer min man! Ännu mer panik – han svarar inte på mobilen! Så jag skriker åt hans telefonsvarare:
”Barnen DÖR, bara så du vet!!”
HumanistMorsans kommentar: Ni kan tänka er hur fem lekplatsmammor vek sig av skratt och fick torka skrattårar en lång stund efteråt. Vi älskar alla att vara mammor och älskar våra barn, men det är inte alltid lätt. Långt ifrån. Och det är skönt att höra att man inte är ensam. Eller hur?
1 kommentar:
Fyyy, vad hemskt! Jag känner hennes panik men oj vad jag skrattade!
Skicka en kommentar