Mina damer och herrar, nu är han hos oss: Lillebror. 15 dagar över tiden, efter månader av förvärkar och längtan och en 13 timmar förlossning är väntan över. Han har kommit.
Whew. Lögnen jag utan ont uppsåt startade denna blogg med är nu äntligen utsuddad. Nu är jag en tvåbarns-hemmamamma. Och nog är jag hemma alltid. Vi kom hem igår förmiddag, Lillebror och jag, efter två nätter på BB. I fredags eftermiddag behagade han komma ut.
Han är så fin. Jag kan titta på honom i timmar. Helt perfekt. Tio fingrar, tio tår, mörkblå ögon vi undrar om de tänker förändras över tiden, svart hår. Lik både farfar och morfar. Både mamma och pappa. Mest lik sig själv.
Storasyster tycker om att klappa honom och att tala om vems Lillebror han är. Annars är det mest viktigt att veta att storasyster fortfarande är älskar av mor och far. Och det är klart hon är! Tänk att man kan älska så mycket. Räcker åt alla.
Jag är så tacksam att han är min. Men jag måste säga att jag också tror han är glad att han kommit till oss, som älskar honom så in i Norden. Pappa är stolt, tycker det är viktigt att grabbarna i familjen håller ihop. Klart. Blir helt varm när jag ser dom tillsammans.
Men mest är han med mig, lillgrabben. Han verkar liksom förtjust i mina bröst av nån anledning. Kluck, kluck låter det om honom. Hur mysigt som helst.
Alla sa innan att ni kommer tycka Storasyster är så stor när bäbisen kommer. Och jag tänkte att jag tycker redan hon är stor, hon är ju två och ett halvt. Kan hur mycket som helst. Men nu när han är här och jag vänjer mig vid att titta på honom... kära vänner vad stor hon är! Tittade in till henne igår kväll som jag brukar, för att se att hon ligger bekvämt i sängen och ta bort eventuell kvällslektyr, och jag bara stirrade på detta enorma barn! Hennes ben fortsatte i all oändlighet! Och vilket hull sedan! Hennes lemmar tog nästan abnorma propotioner mot det lilla, lilla knyte jag just haft i min famn. Fascinerande.
En son. Vad jag längtat efter honom. Ska kanske berätta om det nån dag. Men nu ska vi ut med dubbelvagnen. Premiär. För nu har han kommit.
Whew. Lögnen jag utan ont uppsåt startade denna blogg med är nu äntligen utsuddad. Nu är jag en tvåbarns-hemmamamma. Och nog är jag hemma alltid. Vi kom hem igår förmiddag, Lillebror och jag, efter två nätter på BB. I fredags eftermiddag behagade han komma ut.
Han är så fin. Jag kan titta på honom i timmar. Helt perfekt. Tio fingrar, tio tår, mörkblå ögon vi undrar om de tänker förändras över tiden, svart hår. Lik både farfar och morfar. Både mamma och pappa. Mest lik sig själv.
Storasyster tycker om att klappa honom och att tala om vems Lillebror han är. Annars är det mest viktigt att veta att storasyster fortfarande är älskar av mor och far. Och det är klart hon är! Tänk att man kan älska så mycket. Räcker åt alla.
Jag är så tacksam att han är min. Men jag måste säga att jag också tror han är glad att han kommit till oss, som älskar honom så in i Norden. Pappa är stolt, tycker det är viktigt att grabbarna i familjen håller ihop. Klart. Blir helt varm när jag ser dom tillsammans.
Men mest är han med mig, lillgrabben. Han verkar liksom förtjust i mina bröst av nån anledning. Kluck, kluck låter det om honom. Hur mysigt som helst.
Alla sa innan att ni kommer tycka Storasyster är så stor när bäbisen kommer. Och jag tänkte att jag tycker redan hon är stor, hon är ju två och ett halvt. Kan hur mycket som helst. Men nu när han är här och jag vänjer mig vid att titta på honom... kära vänner vad stor hon är! Tittade in till henne igår kväll som jag brukar, för att se att hon ligger bekvämt i sängen och ta bort eventuell kvällslektyr, och jag bara stirrade på detta enorma barn! Hennes ben fortsatte i all oändlighet! Och vilket hull sedan! Hennes lemmar tog nästan abnorma propotioner mot det lilla, lilla knyte jag just haft i min famn. Fascinerande.
En son. Vad jag längtat efter honom. Ska kanske berätta om det nån dag. Men nu ska vi ut med dubbelvagnen. Premiär. För nu har han kommit.
2 kommentarer:
och vi är alla så lyckliga! Tänk att han kom till slut. Det var så ,man började undra mot slutet.
Ser fram emot att min dunderförkylning ska försvinna så att jag kan komma och klämma på ert nya lilla under.
Grattis och kramar
/dorro
tack! vi är alla mkt lättade att detta är över... o han är så fin!!
Skicka en kommentar