Jag hade en minst sagt speciell lärare i historia på högstadiet. Han var smått slemmig till sin småflirtiga natur men en klart skicklig berättare. Om det var något han lärde mig, förutom en uppsjö onödiga datum och årtal som fortfarande sitter som berget, så var det att historien upprepar sig och därför är den värd att studera.
Därför lade han halva läsåret i 9an (och vi hade samma kille i alla So-ämnen, så det var en smått felbalanserad indelning av lästimmar) på första och andra världskriget. Lektionerna bestod av att han stod och berättade målande om det ena och andra och däremellan såg vi på film. Oj, va mycket film! Jag skojar inte, finns det en svartvit dokumentär där Hitler står och skriker på tyska så har jag sett den. Det och bilder från koncentrationsläger jag helst vill utplåna ur mitt medvetande. Det hela avslutades med ett monsterprov på Både första och andra världskriget samt dess krigsorsaker och konsekvenser. Allting på en gång, kan man säga, hela 1900talet. Tjena, vad jag pluggade...
Men killen var smart, får man medge. Läraren alltså. Han hade läst läroplanen om att införliva demokratiska värderingar hos eleverna. Efter provet fick vi se en film om nynazism i Tyskland och Sverige och jag undrar om inte alla i min klass kände samma avsky som jag när vi såg den. Nej, ingen av oss skulle falla av till sådana trånga villovägar när det gäller människosyn.
Men det är intressant det där, att historien alltid upprepar sig. I stort och i smått. "Historien måste upprepa sig för att vi inte ägnade den tillräcklig uppmärksamhet första gången" vet jag att nån har sagt. Det är på grund av sådana intelligenta uttalanden som jag vill bli lärare i historia själv, men jag får väl hejda mig. Hålla mig till språk.
Men det finns historier av mindre globala dimensioner som också upprepar sig. Helt okända berättelser. Låt mig berätta en sådan.
För precis 25 år sedan väntade en då 31-årig kvinna sitt fjärde barn. Oj, vad hon väntade. Hon hade värkar jämt och ständigt och var säker på att ungen skulle komma ut på midsommarafton sådana födslosmärtor hon hade. Men det gjorde den inte. Den kom inte förrän den 13 juli. Tre barn hade kvinnan alltså redan att ta hand om, och en mage i vädret. Och vädret, ja, det var liksom nu - alldeles för varmt. Stackars kvinna.
Men jag är väldigt tacksam att hon stod ut. Att hon älskade barnet så oerhört som hon gjort nu i nästan 25 år. På torsdag närmare bestämt.
Men hela historien verkar upprepa sig, jag märker det tydligt. Frågan är om mitt knyte tänker vänta till på torsdag med att komma ut. Skulle inte gilla det. Vill ha min födelsedag för mig själv. Ja, jag delar den redan med Gaius Julius Caesar (jepp, han föddes tror man 13 juli 100 f. Kr) men det är liksom en annan grej. Mina kalas brukar inte krocka med hans. Grabben har varit död ett tag. Mördad blev han. Lessam historia.
I alla fall så börjar jag känna mig missmodig nu. Vill ha barn idag. Igår, om det går bra. Men jag får väl göra som mor min, och vänta. Om inte annat blir det ju en fin historia att berätta. Om någon vill lyssna.
Därför lade han halva läsåret i 9an (och vi hade samma kille i alla So-ämnen, så det var en smått felbalanserad indelning av lästimmar) på första och andra världskriget. Lektionerna bestod av att han stod och berättade målande om det ena och andra och däremellan såg vi på film. Oj, va mycket film! Jag skojar inte, finns det en svartvit dokumentär där Hitler står och skriker på tyska så har jag sett den. Det och bilder från koncentrationsläger jag helst vill utplåna ur mitt medvetande. Det hela avslutades med ett monsterprov på Både första och andra världskriget samt dess krigsorsaker och konsekvenser. Allting på en gång, kan man säga, hela 1900talet. Tjena, vad jag pluggade...
Men killen var smart, får man medge. Läraren alltså. Han hade läst läroplanen om att införliva demokratiska värderingar hos eleverna. Efter provet fick vi se en film om nynazism i Tyskland och Sverige och jag undrar om inte alla i min klass kände samma avsky som jag när vi såg den. Nej, ingen av oss skulle falla av till sådana trånga villovägar när det gäller människosyn.
Men det är intressant det där, att historien alltid upprepar sig. I stort och i smått. "Historien måste upprepa sig för att vi inte ägnade den tillräcklig uppmärksamhet första gången" vet jag att nån har sagt. Det är på grund av sådana intelligenta uttalanden som jag vill bli lärare i historia själv, men jag får väl hejda mig. Hålla mig till språk.
Men det finns historier av mindre globala dimensioner som också upprepar sig. Helt okända berättelser. Låt mig berätta en sådan.
För precis 25 år sedan väntade en då 31-årig kvinna sitt fjärde barn. Oj, vad hon väntade. Hon hade värkar jämt och ständigt och var säker på att ungen skulle komma ut på midsommarafton sådana födslosmärtor hon hade. Men det gjorde den inte. Den kom inte förrän den 13 juli. Tre barn hade kvinnan alltså redan att ta hand om, och en mage i vädret. Och vädret, ja, det var liksom nu - alldeles för varmt. Stackars kvinna.
Men jag är väldigt tacksam att hon stod ut. Att hon älskade barnet så oerhört som hon gjort nu i nästan 25 år. På torsdag närmare bestämt.
Men hela historien verkar upprepa sig, jag märker det tydligt. Frågan är om mitt knyte tänker vänta till på torsdag med att komma ut. Skulle inte gilla det. Vill ha min födelsedag för mig själv. Ja, jag delar den redan med Gaius Julius Caesar (jepp, han föddes tror man 13 juli 100 f. Kr) men det är liksom en annan grej. Mina kalas brukar inte krocka med hans. Grabben har varit död ett tag. Mördad blev han. Lessam historia.
I alla fall så börjar jag känna mig missmodig nu. Vill ha barn idag. Igår, om det går bra. Men jag får väl göra som mor min, och vänta. Om inte annat blir det ju en fin historia att berätta. Om någon vill lyssna.
2 kommentarer:
Peppes lektioner var grymma, men jag kommer ihåg att jag kände mig lite lurad och bedragen när vi insåg att han höftade till med en hel del saker bara för att hela tiden verka veta vad han pratade om.
Hoppas bäbisen kommer inte dröjer länge till. Han har nog fått en extra stor dos Höglundsgener. ;)
HAHAHA! Kanske "seg-som-en-deg-syndromet" var anledningen till att han kom sent, men det är inget som kommer hålla i sig om hans mor får råda... :P
Och Peppes lektioner var nåt i särklass, men jag håller helt med dig. Försökte bara bortse från hans mindre trevliga sidor när jag skrev inlägget, hehe. Han ljög gärna för att få oss tro han vandrat genom Borneos djungler ensam när han i själva verket haft med sin sambo och han hade överlag en märklig uppfattning om sig själv. Han trodde han var snyggare än Per Gessle (som han också hävdade att han gjort lumpen med) och visste mer än Nationalencyklopedin. Så var det dock inte... :) Men han fick pli på vår klass iaf.
Skicka en kommentar