Den lilla röda hönan

Några av oss kanske läser sagan om den lilla röda hönan för våra barn. Min dotter tycker om den för hon tycker om djur, och dessutom har den ju en så fin sensmoral. Arbetaren är värd sin lön. Det är sånt vi vill att våra barn ska lära sig.

Den lilla röda hönan hittar nämligen lite korn och frågar sina kompisar hunden, ankan och lammet vem som vill hjälpa henne att så dessa korn. ”Inte jag,” sa hunden och sen ankan och likaså lammet. ”Då gör jag det väl själv då”, sa den lilla röda hönan.

Sagan fortsätter med att den lilla röda hönan ber om hjälp med att skörda, tröska och mala säden och sist baka bröd. Varje gång svarar hennes vänner på frågan vem som vill hjälpa till, ”Inte jag,” och varje gång säger den lilla röda hönan ”Då gör jag det väl själv då.”

När till sist brödet kommer rykande varmt ur ugnen frågar den lilla röda hönan vem som vill äta av det. ”Det vill jag!” sa hunden, ankan och även lammet. ”Nähä, det tänker jag göra själv,” sa den lilla röda hönan.

Åh, så belåten man är som förälder att ens barn får lära sig sådana goda principer. Men saken är den att de vuxna i Sverige inte lever som sagan lär. Och den lilla röda hönan är inte så särskilt röd, utan mer blå. För hade den lilla hönan varit en röd socialdemokrat så hade sagan slutat med att alla fick äta precis lika mycket av brödet, trots att det bara var hönan som gjort jobbet. För så ser Sverige ut. Och det tycker Göran Persson och hans gelikar är rättvisa.

Göran Persson fick inte höra sagan om den lilla röda hönan som barn. För hade han fått det, hade han vetat att den som inte hjälper till ska inte få del av brödet, för det är rakt av orättvist. Osolidariskt mot de som sår, skördar, tröskar, maler och bakar.

Den lilla hönan vet jag har ingenting emot att dela med sig av sitt bröd till katten och gåsen, som båda är sjuka och inte kan hjälpa till att göra bröd. Men ingen ska komma och kräva att hönan ger åt alla som vill ha, för vad ska då den stackars lilla röda hönan leva av själv?