Igårkväll hade jag en trevlig upplevelse. Jag fick leta fram min handväska för att använda den. En sån där liten handväska som bara precis rymmer plånbok och mobiltelefon och om man har tur en hopfällbar borste. Inga blöjor eller spyhanddukar går ner i den i alla fall.
Det är inte ofta jag använder en sådan väska. Framförallt inte nu sedan lillkillen kommit, nu har jag en riktig skötväska inhandlad på babyproffsen för 300 som hänger på vagnen och i den får jag plats med allt: våtservetter, blöjor till två barn, ombyten, skötunderlägg, amningsinlägg, nappar, plånbok, mobil, borste, nycklar - you name it. Eftersom jag numera inte går nånstans utan min vagn och dess väska har jag ingen som helst användning för handväskor.
Men igårkväll som sagt var det dags. Min man hade lagt dottern och sonen slumrade i sin babysitter. Klockan var 21.11 och jag skulle gå till affären - för andra gången den dagen. Men den här gången var det bara jag som skulle gå. Bara jag. Ensam. Ingen man, inga barn. Ingen dubbelvagn med superskötväskor. Bara jag och min handväska.
Det som skulle inhandlas var livsnödvändiga saker som choklad och lösgodis. Och två paket möjlk. Sommarkvällen var skön och sval men inte kall och himlen bjöd på helt fantastiska moln, och när jag gick där - utan vagn att knuffa - undrade jag om de som såg mig förstod att jag hade två barn därhemma. Om de kanske trodde jag var singel. Så fel de skulle ha. Jag undrade om någon grabb skulle vända sig om efter en, som om jag var jättesnygg. När man just varit höggravid, tycker man att man ser rätt bra ut när kroppen återfått sina rätta propotioner, även om man är några storlekar större än vanligt.
Väl inne på Ica strosade jag runt bland andra kvällsshoppare och undrade om det fanns någon där som njöt liksom jag av att just gå och handla ensam. Antagligen inte. Antagligen var jag själv i att se charmen i denna egentid. Jag njöt i alla fall. Och som pricken över i mötte mig den stora himlen igen när jag kom ut, och molnen som beklädde den nu såg ut som kejserliga Stardestroyers så till den grad, att jag hade börjat nynna på Imperiets mäktiga melodi om jag inte haft Josh Groban på hjärnan eftersom han spelades inne i affären.
Med godis i påsen och Star Wars på hjärnan, spankulerade jag sålunda hem igen, efter en lyckad utekväll. Jag och min handväska.
Det är inte ofta jag använder en sådan väska. Framförallt inte nu sedan lillkillen kommit, nu har jag en riktig skötväska inhandlad på babyproffsen för 300 som hänger på vagnen och i den får jag plats med allt: våtservetter, blöjor till två barn, ombyten, skötunderlägg, amningsinlägg, nappar, plånbok, mobil, borste, nycklar - you name it. Eftersom jag numera inte går nånstans utan min vagn och dess väska har jag ingen som helst användning för handväskor.
Men igårkväll som sagt var det dags. Min man hade lagt dottern och sonen slumrade i sin babysitter. Klockan var 21.11 och jag skulle gå till affären - för andra gången den dagen. Men den här gången var det bara jag som skulle gå. Bara jag. Ensam. Ingen man, inga barn. Ingen dubbelvagn med superskötväskor. Bara jag och min handväska.
Det som skulle inhandlas var livsnödvändiga saker som choklad och lösgodis. Och två paket möjlk. Sommarkvällen var skön och sval men inte kall och himlen bjöd på helt fantastiska moln, och när jag gick där - utan vagn att knuffa - undrade jag om de som såg mig förstod att jag hade två barn därhemma. Om de kanske trodde jag var singel. Så fel de skulle ha. Jag undrade om någon grabb skulle vända sig om efter en, som om jag var jättesnygg. När man just varit höggravid, tycker man att man ser rätt bra ut när kroppen återfått sina rätta propotioner, även om man är några storlekar större än vanligt.
Väl inne på Ica strosade jag runt bland andra kvällsshoppare och undrade om det fanns någon där som njöt liksom jag av att just gå och handla ensam. Antagligen inte. Antagligen var jag själv i att se charmen i denna egentid. Jag njöt i alla fall. Och som pricken över i mötte mig den stora himlen igen när jag kom ut, och molnen som beklädde den nu såg ut som kejserliga Stardestroyers så till den grad, att jag hade börjat nynna på Imperiets mäktiga melodi om jag inte haft Josh Groban på hjärnan eftersom han spelades inne i affären.
Med godis i påsen och Star Wars på hjärnan, spankulerade jag sålunda hem igen, efter en lyckad utekväll. Jag och min handväska.
2 kommentarer:
Underbart! Tänk att man kan tycka att gå till affären är egentid. Att ha barn ger en helt nya perspektiv på livet.
Hehe, jag känner igen mig. När jag går och handlar mat själv kan jag själv bli helt överraskad över att jag tar sån tid på mig. Men det är sååå ljuvligt att traska runt där bland hyllorna utan nån att underhålla i vagnen. Ni vet...
Skicka en kommentar