Jaha. Nu har jag snart klarat av första dagen. Första dagen själv med båda barnen. Smekmånaden är över, mannen har gått tillbaka till sitt jobb och nu blev det dags för tvåbarnsmorsan att möta verkligheten.
Det har gått bra. Faktiskt. När vi kom hem för att sova lunch o båda barnen sov i dubbelvagnen plingade jag min man på msn och sa att det här med två barn, det fixar jag lätt. Det var mycket jobbigare Innan lillebror kom, och jag hade ont hela tiden och inte orkade med någonting överhuvudtaget och ändå tog hand om min 2½åring. Nu kan jag ju röra mig och jag kan stå upp utan att bli yr och vilja svimma och jag orkar putta vagnen och en massa andra saker jag inte kunde för tre veckor sen. Så där här med två barn är en baggis.
Riktigt så känner jag kanske inte nu. Nu har det blivit eftermiddag och storasyster har kanske varit lite jobbig till och från, men i det stora hela känner jag mig fortfarande mycket nöjd. Jag menar, det hade kunnat vara betydligt värre. Lillebror hade kunnat skrika i ett och storasyster hade kunnat slå sin bror titt som tätt, och utanpå det hade kanske mamma inte fått sova. Men så är det inte. Det funkar helt ok.
Och då ska det tilläggas att storasyster inte sett på tv hela dan, som man kanske kunde tro. Visst var det morgonbolibompa som vanligt, men det stängde jag av efter Babar och sen dess har det lekts. Oj vad hon har lekt, och mestadels själv. Klockan 10 gick vi till öppna förskolan och dottern tillbringade de första 45 minuterna med att cykla runt, runt på gårde på en trehjuling, något hon nyss lärt sig göra. Sedan skulle hon natruligtvis gunga lagom till att lillebror ville amma och det resulterade i att den ammande tvåbarnsmodern fann sin dotter med ena foten fast i gungan gråtandes när modern avbröt amningen av sonen för att se efter varför det äldre barnet skrek så dant. Det var väl det största missödet idag. Och när jag stod och gungade min tjej med killen på armen kände jag att imorgon ska jag ha med mig bärselen till öppna förskolan. Och insektsnätet till vagnen, det vart lite mycket jagande av getingar idag (eller snarare getingar som jagade en förskrämd mor). Men, men, jag kan inte klaga! Det var första dagen. Man lär så länge man lever.
Det har gått bra. Faktiskt. När vi kom hem för att sova lunch o båda barnen sov i dubbelvagnen plingade jag min man på msn och sa att det här med två barn, det fixar jag lätt. Det var mycket jobbigare Innan lillebror kom, och jag hade ont hela tiden och inte orkade med någonting överhuvudtaget och ändå tog hand om min 2½åring. Nu kan jag ju röra mig och jag kan stå upp utan att bli yr och vilja svimma och jag orkar putta vagnen och en massa andra saker jag inte kunde för tre veckor sen. Så där här med två barn är en baggis.
Riktigt så känner jag kanske inte nu. Nu har det blivit eftermiddag och storasyster har kanske varit lite jobbig till och från, men i det stora hela känner jag mig fortfarande mycket nöjd. Jag menar, det hade kunnat vara betydligt värre. Lillebror hade kunnat skrika i ett och storasyster hade kunnat slå sin bror titt som tätt, och utanpå det hade kanske mamma inte fått sova. Men så är det inte. Det funkar helt ok.
Och då ska det tilläggas att storasyster inte sett på tv hela dan, som man kanske kunde tro. Visst var det morgonbolibompa som vanligt, men det stängde jag av efter Babar och sen dess har det lekts. Oj vad hon har lekt, och mestadels själv. Klockan 10 gick vi till öppna förskolan och dottern tillbringade de första 45 minuterna med att cykla runt, runt på gårde på en trehjuling, något hon nyss lärt sig göra. Sedan skulle hon natruligtvis gunga lagom till att lillebror ville amma och det resulterade i att den ammande tvåbarnsmodern fann sin dotter med ena foten fast i gungan gråtandes när modern avbröt amningen av sonen för att se efter varför det äldre barnet skrek så dant. Det var väl det största missödet idag. Och när jag stod och gungade min tjej med killen på armen kände jag att imorgon ska jag ha med mig bärselen till öppna förskolan. Och insektsnätet till vagnen, det vart lite mycket jagande av getingar idag (eller snarare getingar som jagade en förskrämd mor). Men, men, jag kan inte klaga! Det var första dagen. Man lär så länge man lever.
Sen bar det iväg till Ica för några mindre inköp. Sonen sov och dottern åt banan, allt gick på räls. Sedan somande även flickan på väg hem. När jag körde in min underbara dubbel-babytravel genom dörren hade jag två sovande barn o ett stilla hem. I alla fall i en timma. Sen började karusellen.
Så jag är på hela taget riktigt nöjd. Men det ska bli såå sköönt när min man kommer hem om en knapp timma. =) Såklart.
3 kommentarer:
Du är duktig du! I am very impressed!
hej Lovis! Ville bara säga att jag längtar efter att leka med dig. Mamma säger att vi ska göra det på onsdag. Vi ses då.
dorran: tackar och bockar
Stella: vi längtar att få leka med er!
Skicka en kommentar