Min man är i Aten. Han är där med jobbet. Han åkte i torsdags morse och kommer hem söndag kväll. Han är inte på konferens alls, utan turistar med sina kollegor i syftet att få en tajtare arbetsgrupp. Det är tydligen 27-29 grader i Aten. Missförstå mig rätt, min man behöver vila upp sig efter att ha tagit hand om sjuk fru, två barn och ett helt hushåll hela sommaren, och dessutom är han ny på jobbet och har en gyllene chans att lära känna alla. Saken är bara den att jag aldrig varit i Aten själv.
Jag är alltså inte i Aten just nu. Jag sitter i min soffa med min bästis D som bor hos oss över helgen och hjälper till eftersom mitt hälsotillstånd skiftar. D är en ängel som inte bara tagit hand om barnen och diskade upp imorse efter tjejkvällen igår, utan dessutom dammsög, tvättade golven och pustade speglar när jag råkade somna vid tolvtiden. Jag har det hur bra som helst! Trots att jag inte är i Aten. =)
Men det är ju trots allt jag som är humanisten i vår familj. Det var väl ändå jag som läste kurser med namn som ”Antikens kultur och samhällsliv” på universitetet och det var väl ändå jag som läste gammal grekiska på gymnasiet och det var väl ändå jag som redan vid 17 års ålder lärde mig se skillnaden på konsten ifrån de olika grekiska, antika högkulturerna? Och jag sitter hemma.
Så, för att trösta mig själv, bortsett från den lilla, syndiga skål godis jag smaskat i mig, tänkte jag roa er med ett litet blogginlägg.
Det mest kända templet på Akropolis i Aten (Akropolis där min man alltså var i fredags) heter Parthenon. Det byggdes på 400-talet f.Kr och är det mest kända templet eftersom det är helgat åt Pallas Athena, Atens egen skyddsgud.
Mycket mer än så tänker jag inte säga, för att inte tråka ut de naturvetare som läser här, men jag tänkte delge er lite kuriosa.
1801 hände något. =) Den brittiska ambassadören Earl of Elgin fick tillåtelse av sultanen att ta sig en titt på Akropolis. Han ville, och fick alltså tillåtelse att, göra ritningar över de antika lämningarna, kanske riva några sentida byggnader och även – hur han nu fick till det! – flytta några av skulpturerna. Den trevlige earlen tolkade det hela som ett klartecken att plundra stället. Han tog med allt löst han kunde hitta hem till London där det nu finns att åse på British museum i samlingen kallad ”the Elgin Marbles”. En del annat finns i Louvren och lite på mitt Favoritställe i Köpenhamn: Glyptoteket.
Så käre make, åk du till Aten och se de gamla ruinerna – men all konst som en gång prytt templen finns i London. Och där har jag varit. =)
Jag är alltså inte i Aten just nu. Jag sitter i min soffa med min bästis D som bor hos oss över helgen och hjälper till eftersom mitt hälsotillstånd skiftar. D är en ängel som inte bara tagit hand om barnen och diskade upp imorse efter tjejkvällen igår, utan dessutom dammsög, tvättade golven och pustade speglar när jag råkade somna vid tolvtiden. Jag har det hur bra som helst! Trots att jag inte är i Aten. =)
Men det är ju trots allt jag som är humanisten i vår familj. Det var väl ändå jag som läste kurser med namn som ”Antikens kultur och samhällsliv” på universitetet och det var väl ändå jag som läste gammal grekiska på gymnasiet och det var väl ändå jag som redan vid 17 års ålder lärde mig se skillnaden på konsten ifrån de olika grekiska, antika högkulturerna? Och jag sitter hemma.
Så, för att trösta mig själv, bortsett från den lilla, syndiga skål godis jag smaskat i mig, tänkte jag roa er med ett litet blogginlägg.
Det mest kända templet på Akropolis i Aten (Akropolis där min man alltså var i fredags) heter Parthenon. Det byggdes på 400-talet f.Kr och är det mest kända templet eftersom det är helgat åt Pallas Athena, Atens egen skyddsgud.
Mycket mer än så tänker jag inte säga, för att inte tråka ut de naturvetare som läser här, men jag tänkte delge er lite kuriosa.
1801 hände något. =) Den brittiska ambassadören Earl of Elgin fick tillåtelse av sultanen att ta sig en titt på Akropolis. Han ville, och fick alltså tillåtelse att, göra ritningar över de antika lämningarna, kanske riva några sentida byggnader och även – hur han nu fick till det! – flytta några av skulpturerna. Den trevlige earlen tolkade det hela som ett klartecken att plundra stället. Han tog med allt löst han kunde hitta hem till London där det nu finns att åse på British museum i samlingen kallad ”the Elgin Marbles”. En del annat finns i Louvren och lite på mitt Favoritställe i Köpenhamn: Glyptoteket.
Så käre make, åk du till Aten och se de gamla ruinerna – men all konst som en gång prytt templen finns i London. Och där har jag varit. =)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar