Jag har ett par guldbyxor. Jo, det är faktiskt helt sant. Jag har ett sparkonto på SEB som aldrig tar slut. Låt mig berätta.
Detta är inget konto som jag använder till vardags. Det är ett sparkonto utan nån egentlig ränta som mina föräldrar öppnade när jag var pytteliten flicka. Och så satte de väl in pengar på det där kontot när jag fick en hundralapp här och var av morfar och farmor och så. Det fanns en bankbok till kontot, ett sånt konto är det. Från en annan tid.
När jag blev stor nog att ha mina egna pengar skaffade jag ett ungdomskonto på en annan bank och numera har jag ett gemensamt konto på en tredje tillsammans med min man där det går till så att han tjänar stålarna och jag har unlimited access till det kontot genom mitt visa-kort. Praktiskt. =)
Men SEB-kontot från en svunnen tid kommer som en överraskning varje januari. "Ja just det, jag har ju Det kontot också!" 2679 kronor och 56 öre. Som en glad överraskning varje år. För två år sedan när vår flicka fyllde ett ville jag väldigt gärna ha en ny, fin sulky till henne. Vi hade köpt en begangnad barnvagn som inte såg mycket ut för världen och nu när hon fyllt ett ville jag gärna ha en ny vagn, lite nättare, som var lätt att köra. Men vi hade inga pengar.
Men precis så här års kommer ju bankbeskedet. "Älskling, jag har 2700 kronor vi inte visste om! En ny sulky kostar bara 1700!" Sagt och gjort, vi köte en ny vagn, en bra sulky som vi fortfarande använder. Det var ett bra köp. Och jag skulle ta ut pengarna från det förhistoriska sparkontot och sätta in på vårt gemensamma konto, för det var dessa glömda pengar som vi skulle handla för, för vi hade inga andra.
Men jag glömde det. Och ett år senare kom bankbeskedet igen - fortfarande 2700 kronor! Och vi hade tydligen överlevt sulky-köpet.
Och nu är vi här igen. Jag vill förnya vårt vardagsrum. Köpa ny matta och nya kuddar, bara byta färg på det så där enkelt. Kanske köpa nytt soffbord och så på Blocket. Jag har gjort olika varianter på hur mycket det kan kosta som går från 500 upp till 2000. Bara att välja hur mycket pengar vi tycker att vi har att göra av på det. Och efter allt detta jobb och letande efter begagnat och det allra billigaste får jag ett nej från maken! Och vad tar jag till? Guldbyxorna...
Humanistmorsan: "Bankbeskedet kom idag, vi har 2700 som vi inte visste om..."
Maken: "Hur många gånger ska vi handla upp de där pengarna?"
Humanistmorsan: "Men om vi räknar bort sulkyn som kostade 1700 har vi ju faktiskt 1000 kronor kvar som vi inte använt."
Maken menade på att vi visst använt dom. Men jag förstår inte. De finns ju kvar. Mina alldeles egna guldbyxor.
Detta är inget konto som jag använder till vardags. Det är ett sparkonto utan nån egentlig ränta som mina föräldrar öppnade när jag var pytteliten flicka. Och så satte de väl in pengar på det där kontot när jag fick en hundralapp här och var av morfar och farmor och så. Det fanns en bankbok till kontot, ett sånt konto är det. Från en annan tid.
När jag blev stor nog att ha mina egna pengar skaffade jag ett ungdomskonto på en annan bank och numera har jag ett gemensamt konto på en tredje tillsammans med min man där det går till så att han tjänar stålarna och jag har unlimited access till det kontot genom mitt visa-kort. Praktiskt. =)
Men SEB-kontot från en svunnen tid kommer som en överraskning varje januari. "Ja just det, jag har ju Det kontot också!" 2679 kronor och 56 öre. Som en glad överraskning varje år. För två år sedan när vår flicka fyllde ett ville jag väldigt gärna ha en ny, fin sulky till henne. Vi hade köpt en begangnad barnvagn som inte såg mycket ut för världen och nu när hon fyllt ett ville jag gärna ha en ny vagn, lite nättare, som var lätt att köra. Men vi hade inga pengar.
Men precis så här års kommer ju bankbeskedet. "Älskling, jag har 2700 kronor vi inte visste om! En ny sulky kostar bara 1700!" Sagt och gjort, vi köte en ny vagn, en bra sulky som vi fortfarande använder. Det var ett bra köp. Och jag skulle ta ut pengarna från det förhistoriska sparkontot och sätta in på vårt gemensamma konto, för det var dessa glömda pengar som vi skulle handla för, för vi hade inga andra.
Men jag glömde det. Och ett år senare kom bankbeskedet igen - fortfarande 2700 kronor! Och vi hade tydligen överlevt sulky-köpet.
Och nu är vi här igen. Jag vill förnya vårt vardagsrum. Köpa ny matta och nya kuddar, bara byta färg på det så där enkelt. Kanske köpa nytt soffbord och så på Blocket. Jag har gjort olika varianter på hur mycket det kan kosta som går från 500 upp till 2000. Bara att välja hur mycket pengar vi tycker att vi har att göra av på det. Och efter allt detta jobb och letande efter begagnat och det allra billigaste får jag ett nej från maken! Och vad tar jag till? Guldbyxorna...
Humanistmorsan: "Bankbeskedet kom idag, vi har 2700 som vi inte visste om..."
Maken: "Hur många gånger ska vi handla upp de där pengarna?"
Humanistmorsan: "Men om vi räknar bort sulkyn som kostade 1700 har vi ju faktiskt 1000 kronor kvar som vi inte använt."
Maken menade på att vi visst använt dom. Men jag förstår inte. De finns ju kvar. Mina alldeles egna guldbyxor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar