Fisk alltså. Det går inte att misslyckas. Det blir alltid gott och godare än gott. Barnen slevar i sig som om det var godis och själv sitter man med en fot i himlen. Tack och lov för tisdagar. Eller onsdagar.
onsdag, maj 06, 2009
Världen upp och ner
Jag älskar tisdagar. Det är den enda dagen i veckan som jag vet långt i förväg vad jag ska laga till middag. På tisdagar äter vi fisk. Jag har en bunte fiskrätter som jag varvar från vecka till vecka, och när tisdagen kommer vet jag precis vad jag ska göra till middag. Ingen middagsångest = en bra dag.
Men igår hade vi ingen potatis hemma. Jag hade på nåt vänster misslyckats med planeringen. Visst äter vi ris och annat till fisk, men igår ville jag ha den där fisken som man måste ha potatis till.
Så vi äter fisk idag.
Idag är det onsdag.
Ni kan omöjligt föreställa er hur märkligt det här känns för mig. Jag äter fisk till middag, och sen ser jag på Grey's? Världen upp och ner!
Men igår hade vi ingen potatis hemma. Jag hade på nåt vänster misslyckats med planeringen. Visst äter vi ris och annat till fisk, men igår ville jag ha den där fisken som man måste ha potatis till.
Så vi äter fisk idag.
Idag är det onsdag.
Ni kan omöjligt föreställa er hur märkligt det här känns för mig. Jag äter fisk till middag, och sen ser jag på Grey's? Världen upp och ner!
måndag, maj 04, 2009
Ni vet hur man plötsligt rensar ur skåp när man inte har tid med nåt för att man har en deadline?
Äsch.
Har börjat skriva. Det har lossnat. Huvudet spinner som katt. Ord, scener. Jag har börjat skriva igen på projektet som legat på is sen i början på mars.
Hur ska det då gå med hemtentan som ska vara inne på lördag?
Har börjat skriva. Det har lossnat. Huvudet spinner som katt. Ord, scener. Jag har börjat skriva igen på projektet som legat på is sen i början på mars.
Hur ska det då gå med hemtentan som ska vara inne på lördag?
lördag, maj 02, 2009
Det sista stora vårtecknet
Vi har sett sol, vitsippor, myror, humlor, knoppar och löv. Nu kom sista vårtecknet idag.
Det är nu slut på de stora familjefrukostarna med mackor och kokt ägg som brukar äga rum om lördagarna. Fotbollssäsongen är här. Maken är inte hemma.
Sonen grät ögonen ur sig när pappa gick och kunde inte alls förstå varför han inte fick följa med pappa och sparka fotboll - han hade ju på sig sin fotbolls-Sverige-tröja och han är faktiskt en jättestor pojke. Att han skulle bli nersprungen på en plan med bara stora karlar kunde han inte begripa. Att han inte har några benskydd som pappa och därför inte fick spela gick inte heller hem. Inget gick hem. Att spela fotboll är trots allt livets sötma för en pojk på snart tre år. Undrar om det finns korplag för treåringar?
Det är nu slut på de stora familjefrukostarna med mackor och kokt ägg som brukar äga rum om lördagarna. Fotbollssäsongen är här. Maken är inte hemma.
Sonen grät ögonen ur sig när pappa gick och kunde inte alls förstå varför han inte fick följa med pappa och sparka fotboll - han hade ju på sig sin fotbolls-Sverige-tröja och han är faktiskt en jättestor pojke. Att han skulle bli nersprungen på en plan med bara stora karlar kunde han inte begripa. Att han inte har några benskydd som pappa och därför inte fick spela gick inte heller hem. Inget gick hem. Att spela fotboll är trots allt livets sötma för en pojk på snart tre år. Undrar om det finns korplag för treåringar?
fredag, maj 01, 2009
Klokt
Klokt sjunget av favoritmusikern Jamie Cullum (i låten Photograph):
When I look back on my ordinary, ordinary life
I see so much magic though I missed it at the time.
Knepet är att leva här och nu, antar jag, om man ska lägga märke till magin medan den händer.
When I look back on my ordinary, ordinary life
I see so much magic though I missed it at the time.
Knepet är att leva här och nu, antar jag, om man ska lägga märke till magin medan den händer.
onsdag, april 29, 2009
Sommarvärme idag!
Min bror frågade mig igårkväll om jag skrivit någon sommardikt han kunde använda till en grej han höll på med. Han sa temat och på max tre minuter skrev jag ner en grej som jag tyckte funkade. Jag är så nöjd att jag ville dela den med er. Tema sommar för ett barn...
Barfotaben
Barfotabus
lukt av bar hud
lukt av vind
och ljus
Barfotabarn
Barfotalek
kinden luktar
av fläktens smek
Kinden som mamma pussar
strax före Barfota sussar
Barfotaben
Barfotabus
lukt av bar hud
lukt av vind
och ljus
Barfotabarn
Barfotalek
kinden luktar
av fläktens smek
Kinden som mamma pussar
strax före Barfota sussar
(C) HumanistMorsan
(Sen dög dikten tydligen inte till måttet, så jag fick skriva en annan grej till bror min, men vad ska man göra? Kram på dig brorsan!! Håller alla tummar och tår.)
(Sen dög dikten tydligen inte till måttet, så jag fick skriva en annan grej till bror min, men vad ska man göra? Kram på dig brorsan!! Håller alla tummar och tår.)
Berättelsen om det osynliga barnet
Jag lärde mig nåt i skolan idag. Vi diskuterade Tove Janssons Berättelsen om det osynliga barnet utifrån en bok som är den bästa kursbok jag någonsin läst (Aidan Chambers Böcker inom oss - om boksamtal).
Poängen är att det finns en flicka som blivit osynlig för att hon inte blivit sedd av den elaka tant som tagit hand om henne. Muminfamiljen får i uppdrag att göra henne synlig igen. Muminmamman blandar huskur från mormors ofelbara receptsamling och alla i familjen har sin speciella funktion som gör att flickan - Ninni - blir sedd och återfår sitt självförtroende och därmed också blir synlig. Fast man ser bara allt utom ansiktet. Allt blir synligt ganska fort - fötter, ben, klänning och rosett i håret - men huvudet och ansiktet förblir osynligt tills Ninni lärt sig att skratta och lärt sig att bli arg. Då först blir hon helt synlig.
Allt det där är ganska uppenbart. Tidsperspektivet och berättarperspektivet är betydligt intressantare att diskutera. Men det var två saker som jag missade, som min lärare sa i slutet. En av dem känns oviktigt här och nu, men den ena ska jag berätta.
Hon sa: det är två delar här. Dels måste Ninni bli sedd och bekräftad av andra för att hon ska bli synlig igen. Men det sista steget är ett steg hon måste ta själv. För att ansiktet ska bli synligt måste hon våga visa sina känslor. Hon måste våga visa sitt ansikte.
Så galet tänkvärt. Visst vill vi alla bli bekräftade och sedda, inte känna oss ignorerade som om vi inte syntes alls, men när människor ser oss, vill lära känna oss, törs vi då sedan själva göra oss synliga? Visa vilka vi är?
Och hur vanligt är det, att just människor som inte blev sedda som barn, har svårt att visa känslor som vuxna?
Poängen är att det finns en flicka som blivit osynlig för att hon inte blivit sedd av den elaka tant som tagit hand om henne. Muminfamiljen får i uppdrag att göra henne synlig igen. Muminmamman blandar huskur från mormors ofelbara receptsamling och alla i familjen har sin speciella funktion som gör att flickan - Ninni - blir sedd och återfår sitt självförtroende och därmed också blir synlig. Fast man ser bara allt utom ansiktet. Allt blir synligt ganska fort - fötter, ben, klänning och rosett i håret - men huvudet och ansiktet förblir osynligt tills Ninni lärt sig att skratta och lärt sig att bli arg. Då först blir hon helt synlig.
Allt det där är ganska uppenbart. Tidsperspektivet och berättarperspektivet är betydligt intressantare att diskutera. Men det var två saker som jag missade, som min lärare sa i slutet. En av dem känns oviktigt här och nu, men den ena ska jag berätta.
Hon sa: det är två delar här. Dels måste Ninni bli sedd och bekräftad av andra för att hon ska bli synlig igen. Men det sista steget är ett steg hon måste ta själv. För att ansiktet ska bli synligt måste hon våga visa sina känslor. Hon måste våga visa sitt ansikte.
Så galet tänkvärt. Visst vill vi alla bli bekräftade och sedda, inte känna oss ignorerade som om vi inte syntes alls, men när människor ser oss, vill lära känna oss, törs vi då sedan själva göra oss synliga? Visa vilka vi är?
Och hur vanligt är det, att just människor som inte blev sedda som barn, har svårt att visa känslor som vuxna?
fredag, april 24, 2009
Jag älskar...
... lukten av barnhud som varit ute i luften hela dagen. Den lukten har jag fått känna idag för första gången i år. Ljuvt.
torsdag, april 23, 2009
Att börja skolan
Nu är det en vecka sen jag började skolan. Jag läser en delkurs på fem veckor helfart i barnlitteratur för att kunna göra klart min utbildning en vacker dag. Den där som jag påbörjade för nio år sedan och kom ganska långt i.
Jag tänkte nu rapportera. Skillnaderna då och nu. Så här ligger det till:
Jag var definitivt yngst precis alltid. Oavsett om jag läste pedagogik, svenska eller latin, var jag oändligt mycket yngre än alla andra. Det är jag inte nu. Jag är lika gammal som alla andra. Inte äldre.
Lärarna är samma som jag hade då och de tillbringar lektionerna med att säga många intressanta saker samtidigt som de visar overheads, mellan 30-70 stycken på ett normalt 3timmarspass. Lektionerna börjar med akademisk kvart med den enda skillnaden att den nu står på schemat. "09.15." Fånigt. Förr räckte det att skriva 9 så kom folk kvart över ändå. Som man ska.
I cafeterian står dagens lunchalternativ i ett glasskåp nu som då. Det sitter studenter, forskare och professorer och pratar och pratar runt alla bord. Några gör grupparbeten med laptops, andra matar 9-månaders ungar med barnmat.
De har flyttat kurslitteraturen inne på UB från en trappa ner till entréhallen. Varför de inte gjort det tidigare kan man fråga sig! Det är kurslitteraturen man slåss om, varför behöva gå långt för att leta efter den?
På gräset i backen sitter folk överallt i vårsolen. Humanisten om våren är en skön, skön plats. De ser alla ut att trivas.
Utanför dörrarna in till själva Humanisten röker mycket få, det är sällan jag sett någon röka där, nu som då. Däremot står det självklart en kille och kontrollerar att alla som går in på skolan har nåt om halsen: antingen en tröja som går så högt i halsen att den sitter runt hakan, men helst en stor scarf eller en halsduk av den sorten som Pippi stickade åt lilla gubben. Min klädsel var mer godkänd nu än sist.
Allt är sig likt. Och nu precis som då märker jag hur mycket jag älskar att studera. Hur jag njuter av upplevelsen att komma till nya insikter eller lära mig ett nytt sätt att tänka. Allt är sig likt.
Det enda som förändrats så det märks är att baguetterna med dricka nere på Södra livs (som har bytt namn!) nu kostar 30 kr, istället fr 20.
Jag tänkte nu rapportera. Skillnaderna då och nu. Så här ligger det till:
Jag var definitivt yngst precis alltid. Oavsett om jag läste pedagogik, svenska eller latin, var jag oändligt mycket yngre än alla andra. Det är jag inte nu. Jag är lika gammal som alla andra. Inte äldre.
Lärarna är samma som jag hade då och de tillbringar lektionerna med att säga många intressanta saker samtidigt som de visar overheads, mellan 30-70 stycken på ett normalt 3timmarspass. Lektionerna börjar med akademisk kvart med den enda skillnaden att den nu står på schemat. "09.15." Fånigt. Förr räckte det att skriva 9 så kom folk kvart över ändå. Som man ska.
I cafeterian står dagens lunchalternativ i ett glasskåp nu som då. Det sitter studenter, forskare och professorer och pratar och pratar runt alla bord. Några gör grupparbeten med laptops, andra matar 9-månaders ungar med barnmat.
De har flyttat kurslitteraturen inne på UB från en trappa ner till entréhallen. Varför de inte gjort det tidigare kan man fråga sig! Det är kurslitteraturen man slåss om, varför behöva gå långt för att leta efter den?
På gräset i backen sitter folk överallt i vårsolen. Humanisten om våren är en skön, skön plats. De ser alla ut att trivas.
Utanför dörrarna in till själva Humanisten röker mycket få, det är sällan jag sett någon röka där, nu som då. Däremot står det självklart en kille och kontrollerar att alla som går in på skolan har nåt om halsen: antingen en tröja som går så högt i halsen att den sitter runt hakan, men helst en stor scarf eller en halsduk av den sorten som Pippi stickade åt lilla gubben. Min klädsel var mer godkänd nu än sist.
Allt är sig likt. Och nu precis som då märker jag hur mycket jag älskar att studera. Hur jag njuter av upplevelsen att komma till nya insikter eller lära mig ett nytt sätt att tänka. Allt är sig likt.
Det enda som förändrats så det märks är att baguetterna med dricka nere på Södra livs (som har bytt namn!) nu kostar 30 kr, istället fr 20.
HumanistMorsan, over and out.
Nostalgi
Jag ska inte säga varje gång, men säg sju gånger av tio, som jag ser mina två barn tävla om att springa ner för den rätt så branta backen ner till vårt hus, minns jag första gången vår dotter kom ner för den backen. Det var is och snö över hela backen och jag gick, nyförlöst, bärande på en bilstol med en tre dagar gammal bebis i. Hon skulle få se sitt hem första gången. Vi skulle få ta vår bebis hem. Och jag gick så försiktigt så försiktigt för att inte halka med den mest värdefulla last jag någonsin burit.
Och nu rusar de ner i bara tröjorna medan jag ropar "försiktigt!" efter dem och så fort de kommit fram till husväggen skriker de glada: "Jag vann!"
Tänk va.
Och nu rusar de ner i bara tröjorna medan jag ropar "försiktigt!" efter dem och så fort de kommit fram till husväggen skriker de glada: "Jag vann!"
Tänk va.
Om illamående
Hade igår ett samtal om illamående med en gravid vän. Med en kronisk sjukdom i matsmältningsapparaten är jag något av en expert på illamånde. Tänkte dela med mig av mitt kunnande av de olika stadier som finns av illamående. Fast först ska det sägas att jag hatar att må illa, det är det värsta jag vet. Det värsta jag vet.
Det finns den som är obehaglig och gör att man inte kan äta, men som man med åren lär sig att leva med så att man kan sitta, stå och göra (en del) saker ändå.
Det finns den som är jobbig och gör att man ligger på soffan och blundar.
Det finns den som är jobbig och gör att man spyr en hel del.
Det finns den som är vidrig och gör att man inte under några omständigheter kan sitta upp utan att spy eller svimma.
Det finns den som gör att man spyr tills man svimmar.
Det finns den som gör att man är halvt medvetslös av bara illamåendet.
Det finns den som gör att man är halvt medvetslös och eftersom man dessutom inte fått behålla mat på så länge är kroppen så svag att man till slut hamnar på sjukhus med dropp.
Jag har haft alla.
Men den bästa sortens illamående, min favorit bland vidrigheter, är den sorten som man får en bebis av.
Så alla ni som ligger utslagna på soffor runt om i landet - håll ut! I bästa fall får ni världens bästa pris för mödan. Kram på er!
fredag, februari 20, 2009
Författarskap
Okej. Så jag har just skrivit klart min femte bok. Grattis till mig. Mina trogna fans (familj+vänner) tycker den är jättebra, men det återstår ju att se om någon annan tycker det. Jag är jättenöjd med mitt arbete, tycker att jag lyckats, men jag blir modfälld och lite rädd för de stora, hemska förlagen.
I denna snabba värld har vi numera så höga krav på underhållning. Böcker skrivna förr i världen hade inte alls lika höga krav på sig. Den som Kunde skriva (dvs inte var analfabet) och hade något att säga, gick till en tryckare och sen var det klart. Mycket lättare. =)
MEN, men OM det hade funnits förläggare på den gamla goda tiden så hade de tyckt illa som det som skrevs då precis som det är nu. Refusera Pippi och sådana fasoner.
En favoritsketch som inte bara behandlar detta ämne utan dessutom två andra som ligger nära hjärtat nämligen litteraturhistoria och England. Mycket nöje!
I denna snabba värld har vi numera så höga krav på underhållning. Böcker skrivna förr i världen hade inte alls lika höga krav på sig. Den som Kunde skriva (dvs inte var analfabet) och hade något att säga, gick till en tryckare och sen var det klart. Mycket lättare. =)
MEN, men OM det hade funnits förläggare på den gamla goda tiden så hade de tyckt illa som det som skrevs då precis som det är nu. Refusera Pippi och sådana fasoner.
En favoritsketch som inte bara behandlar detta ämne utan dessutom två andra som ligger nära hjärtat nämligen litteraturhistoria och England. Mycket nöje!
torsdag, november 13, 2008
Mer pianomusik
Här kommer mer pianomusik. Nedan hittar ni en spellista med 11 pianostycken, det ena vackrare än det andra, och alla är skrivna och framförda av Yiruma, en underbar kompisitör som tyvärr är ganska okänd i Sverige men desto mer känd i Usa och Asien. Blott 30 år gammal har han gjort ett flertal album med musik som fungerar perfekt som till exempel avslappningsmusik.
Mjukt och melodiskt. Nästintill magiskt.
Mjukt och melodiskt. Nästintill magiskt.
måndag, oktober 27, 2008
Debussy
Research för böcker kan vara rikigt roligt. =) Idag när jag har vilat har jag lyssnat på pianomusik. I research-syfte. Det slutade med att jag lyssnade igenom alla varianter på YouTube som fanns postade av stycket "Clair de lune" av Debussy. Ett av de mest kända styckena, men en av mina favoriter ändå.
Jag har lyssnat på amatörer, professionella pianister, en liten 11åring. Många av amatörerna tyckte jag spelade med mychet känsla, men kanske lite för fort. Många av de professionella spelade lite för långsamt. Stycket i sig är ett mästerverk, så skirt som bara himmelsk musik kan vara.
Till slut hittade jag en kvinna som vågade leka lite med tempot. Ibland stör jag mig på det, men jag tror ändå att jag bestämt mig för att den här är min favorit-variant.
Njut.
PS. Anledningen till min tystnad har varit att jag är upptagen med ett bröllop. Ge det en vecka, så kanske jag kommer skriva lite oftare. Kram på er sålänge.
Jag har lyssnat på amatörer, professionella pianister, en liten 11åring. Många av amatörerna tyckte jag spelade med mychet känsla, men kanske lite för fort. Många av de professionella spelade lite för långsamt. Stycket i sig är ett mästerverk, så skirt som bara himmelsk musik kan vara.
Till slut hittade jag en kvinna som vågade leka lite med tempot. Ibland stör jag mig på det, men jag tror ändå att jag bestämt mig för att den här är min favorit-variant.
Njut.
PS. Anledningen till min tystnad har varit att jag är upptagen med ett bröllop. Ge det en vecka, så kanske jag kommer skriva lite oftare. Kram på er sålänge.
fredag, oktober 10, 2008
En stor förlust
Puttekulan, som vi kallade den väntade tillökningen i april, klarade sig inte därinne i min mage. Jag fick missfall i tisdags. Jag kom just nu hem från en mer eller mindre dramatisk sjukhusvistelse.
Den här HumanistMorsan förblir tvåbarnsmamma ett tag till.
Den här HumanistMorsan förblir tvåbarnsmamma ett tag till.
måndag, oktober 06, 2008
Rekord-grammatik
Vår son slog personligt rekord idag i avancerad meningsbyggnad. Han sa inte fler ord än mamma, pappa, boll och oboy före han fyllde 2 och sen sa det pang. Nu försöker han sig på allt, inga ord är för svåra att härma och meningarna blir längre och mer innehållsrika (och mer grammataiskt riktiga.)
Idag slog han på stort och klämde till med en klassisk mening som innehöll subjekt, predikat (fast tyvärr inte med en finit verbform, men hur mycket kan man begära?), direkt objekt och indirekt objekt. I rätt ordning! Det ni!
"Audrey köpa en jacka till mig."
Hans mor och far är ack så stolta.
Sen kan man ju undra varför han säger att hans dagisfröken ska köpa en jacka till honom, men det är ju en helt annan fråga. =)
Idag slog han på stort och klämde till med en klassisk mening som innehöll subjekt, predikat (fast tyvärr inte med en finit verbform, men hur mycket kan man begära?), direkt objekt och indirekt objekt. I rätt ordning! Det ni!
"Audrey köpa en jacka till mig."
Hans mor och far är ack så stolta.
Sen kan man ju undra varför han säger att hans dagisfröken ska köpa en jacka till honom, men det är ju en helt annan fråga. =)
Jubileum
Min syster och hennes man firar bröllopsdag idag. Det är inte utan att man blir lite nostalgisk.
Jag var arton år. Vi var i Stockholm. Stämningen på rummet där vi sov alla tjejerna var minst sagt hög! Vi var nog säkert 7-8 personer som hjälpte min syster att klä sig - inte för att klänningen var en opraktisk maräng, utan för att det var hennes dag och vi ville vara delaktiga. Vi knäppte de många klädda knapparna och trädde på den stora, vita kjolen med meter av sidentyg. Min syster tjöt av lycka när hon var klar och vi klappade händer allihop.
Min moster gjorde en avancerad inbakad fläta i mitt då väldigt långa hår och jag och min lillasyster höll upp släpet på den vackra brudklänningen på väg till vigseln. Himlen var blå och luften hög. Som idag. Jag gick i bara kortärmat ute, utan att frysa, innan jag bytte om till den vackra, terrakottafärgade balklänningen min moster sytt till mig.
Brudparet strålade likt solen. Min syster hade en krans av höstlöv i det mörka håret. Min svåger såg både stolt och lycklig ut i sin frack. Han var lång och stilig, och hade sitt hår i behåll. Det var en perfekt dag.
Nu har de två söta barn som är mina barns bästa vänner. Och de bor tvärs över gatan från oss. Tänk va...
Grattis på bröllopsdagen!
Kram
HumanistMorsan
Jag var arton år. Vi var i Stockholm. Stämningen på rummet där vi sov alla tjejerna var minst sagt hög! Vi var nog säkert 7-8 personer som hjälpte min syster att klä sig - inte för att klänningen var en opraktisk maräng, utan för att det var hennes dag och vi ville vara delaktiga. Vi knäppte de många klädda knapparna och trädde på den stora, vita kjolen med meter av sidentyg. Min syster tjöt av lycka när hon var klar och vi klappade händer allihop.
Min moster gjorde en avancerad inbakad fläta i mitt då väldigt långa hår och jag och min lillasyster höll upp släpet på den vackra brudklänningen på väg till vigseln. Himlen var blå och luften hög. Som idag. Jag gick i bara kortärmat ute, utan att frysa, innan jag bytte om till den vackra, terrakottafärgade balklänningen min moster sytt till mig.
Brudparet strålade likt solen. Min syster hade en krans av höstlöv i det mörka håret. Min svåger såg både stolt och lycklig ut i sin frack. Han var lång och stilig, och hade sitt hår i behåll. Det var en perfekt dag.
Nu har de två söta barn som är mina barns bästa vänner. Och de bor tvärs över gatan från oss. Tänk va...
Grattis på bröllopsdagen!
Kram
HumanistMorsan
Non scholae, sed vitae discimus
Just det! Vi lär oss inte för skolan, utan för livet. Jag får väl briljera med det lilla latin jag kommer ihåg från de 60 poäng jag läste. Suck.
Hursomhelst. Jag gjorde en lista häromveckan på saker som jag vill lära mig. Några grejer var sånt som jag aldrig kunnat eller varit intresserad av förut, och några saker är sånt som jag kunnat men glömt bort (latin skulle kunna ingå på den listan, även om jag just nu har mest lust att putsa upp spanskan och faktiskt bli trespråkig på riktigt.)
Så imorse gjorde jag slag i saken. Jag kikade runt på biblioteket efter nybörjarböcker och frågade min bror om han ville assistera mig i frågan. Ett hemligt projekt! Jag vill prova på nåt nytt! Och kanske faktiskt lära mig nåt nytt. Det känns roligt och uppfriskande!
Så, alla ni som trodde ni inte behöver lära er eller prova på nya saker bara för att ni tagit studenten eller tagit universitetsexamen - tänk om! Vi lär inte för skolan.
Min man är mitt exempel. Han har ansökt kurser på GU till våren och tänker plugga ekonomi på kvällarna. Heja heja!
Hursomhelst. Jag gjorde en lista häromveckan på saker som jag vill lära mig. Några grejer var sånt som jag aldrig kunnat eller varit intresserad av förut, och några saker är sånt som jag kunnat men glömt bort (latin skulle kunna ingå på den listan, även om jag just nu har mest lust att putsa upp spanskan och faktiskt bli trespråkig på riktigt.)
Så imorse gjorde jag slag i saken. Jag kikade runt på biblioteket efter nybörjarböcker och frågade min bror om han ville assistera mig i frågan. Ett hemligt projekt! Jag vill prova på nåt nytt! Och kanske faktiskt lära mig nåt nytt. Det känns roligt och uppfriskande!
Så, alla ni som trodde ni inte behöver lära er eller prova på nya saker bara för att ni tagit studenten eller tagit universitetsexamen - tänk om! Vi lär inte för skolan.
Min man är mitt exempel. Han har ansökt kurser på GU till våren och tänker plugga ekonomi på kvällarna. Heja heja!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)