Jubileum

Min syster och hennes man firar bröllopsdag idag. Det är inte utan att man blir lite nostalgisk.

Jag var arton år. Vi var i Stockholm. Stämningen på rummet där vi sov alla tjejerna var minst sagt hög! Vi var nog säkert 7-8 personer som hjälpte min syster att klä sig - inte för att klänningen var en opraktisk maräng, utan för att det var hennes dag och vi ville vara delaktiga. Vi knäppte de många klädda knapparna och trädde på den stora, vita kjolen med meter av sidentyg. Min syster tjöt av lycka när hon var klar och vi klappade händer allihop.

Min moster gjorde en avancerad inbakad fläta i mitt då väldigt långa hår och jag och min lillasyster höll upp släpet på den vackra brudklänningen på väg till vigseln. Himlen var blå och luften hög. Som idag. Jag gick i bara kortärmat ute, utan att frysa, innan jag bytte om till den vackra, terrakottafärgade balklänningen min moster sytt till mig.

Brudparet strålade likt solen. Min syster hade en krans av höstlöv i det mörka håret. Min svåger såg både stolt och lycklig ut i sin frack. Han var lång och stilig, och hade sitt hår i behåll. Det var en perfekt dag.

Nu har de två söta barn som är mina barns bästa vänner. Och de bor tvärs över gatan från oss. Tänk va...

Grattis på bröllopsdagen!
Kram
HumanistMorsan