I den trevliga bloggen Ett hem utan böcker (är som en kropp utan själ) publicerades förra veckan på nationaldagen ett inlägg om vilka böcker som ger en bra bild utav Sverige. (Läs inlägg här.) I kommentarerna till detta inlägg blev det sedan en diskussion om varför man lagt vår nationaldag just den 6 juni. Läsarna kom med sina olika svar, där jag själv gjorde ett tillägg i diskussionen ur en språkhistorisk synpunkt, men bloggens värdinna invände fortfarande till våra argument och ställde frågan: varför fira just Gustav Vasa? Sveriges historia, menade hon på, börjar ju långt före Gustav Vasa.
Sant. Så låt mig då ställa frågan vidare till er, om vi inte ska fira Gustav Vasas kröning utan något som ligger tidigare i svensk historia, vad skulle det vara? Om vi hade ett datum för Olof Skötkonungs kröning, skulle det vara det lämpligaste alternativet? Vår förste kristne kung? Fast det är bara det att han var kristen som utmärker honom, hans far Erik Segersäll (med det vackra namnet) skulle likagärna kunna vara vår landsfader eller Björn vid Högen som var kung på 800talet. Men kanske var det så att Sverige på den tiden fortfarande var för splittrat för att de gamla kungarna ska gillas, då när "barbarerna" i Norrland liksom inte var inkluderade i gemenskapen? Ska vi kanske istället fira dagen när Birger Jarl grundade Stockholm och göra det till inte bara Stockholms dag, utan hela Sveriges? Var Birger Jarl först med att ena oss, svear och götar och allt vad vi heter? Fast på hans tid vet jag inte hur det var med Skåne. Känns ju trist att fira en dag då Skåne inte var med i Sverige.
Hursomhelst var det en rolig tanke tyckte jag. Epoker seglade förbi i huvudet på mig när jag försökte hitta den Sannaste dagen att fira att Sverige blev Sverige. Magnus Ladulås var förstås en bra kille, med sina lagar om kvinnofrid och hemfrid. Och sen får vi inte glömma den Erikska ätten som figurerar i Guillous böcker om Arn, med profiler som Erik den Helige och Erik den läspe och halte. Haha! Tänk att säga: idag firar vi Sverige i åminnelse av vår sedan nästan tusen år hädangågne landsfader Erik den läspe och halte!
Oavsett så tilltalar den tanken mig, att ta en kung/händelse som ligger löjligt långt bak i tiden. Bara för att retas med alla andra länder. "Jasså, ni firar 17 maj för nåt som hände på nittonhundratalet? Jojo, man tackar!" Och likadant kan vi skratta åt Frankrike och Usa åt sina sentida revolutioner. "Vi i Sverige firar minsann nationaldag i hågkomst av Anund Uppsala som levde på 800talet!" Fast Anund låter inget snyggt. Då förespråkar jag nog Erik Segersäll hellre.
Jag hoppas i alla fall att ni alla firade Sverige ordentligt i fredags. För nog finns det anledningar att fira (både historiskt och nutida) så det slår härliga till!
Sant. Så låt mig då ställa frågan vidare till er, om vi inte ska fira Gustav Vasas kröning utan något som ligger tidigare i svensk historia, vad skulle det vara? Om vi hade ett datum för Olof Skötkonungs kröning, skulle det vara det lämpligaste alternativet? Vår förste kristne kung? Fast det är bara det att han var kristen som utmärker honom, hans far Erik Segersäll (med det vackra namnet) skulle likagärna kunna vara vår landsfader eller Björn vid Högen som var kung på 800talet. Men kanske var det så att Sverige på den tiden fortfarande var för splittrat för att de gamla kungarna ska gillas, då när "barbarerna" i Norrland liksom inte var inkluderade i gemenskapen? Ska vi kanske istället fira dagen när Birger Jarl grundade Stockholm och göra det till inte bara Stockholms dag, utan hela Sveriges? Var Birger Jarl först med att ena oss, svear och götar och allt vad vi heter? Fast på hans tid vet jag inte hur det var med Skåne. Känns ju trist att fira en dag då Skåne inte var med i Sverige.
Hursomhelst var det en rolig tanke tyckte jag. Epoker seglade förbi i huvudet på mig när jag försökte hitta den Sannaste dagen att fira att Sverige blev Sverige. Magnus Ladulås var förstås en bra kille, med sina lagar om kvinnofrid och hemfrid. Och sen får vi inte glömma den Erikska ätten som figurerar i Guillous böcker om Arn, med profiler som Erik den Helige och Erik den läspe och halte. Haha! Tänk att säga: idag firar vi Sverige i åminnelse av vår sedan nästan tusen år hädangågne landsfader Erik den läspe och halte!
Oavsett så tilltalar den tanken mig, att ta en kung/händelse som ligger löjligt långt bak i tiden. Bara för att retas med alla andra länder. "Jasså, ni firar 17 maj för nåt som hände på nittonhundratalet? Jojo, man tackar!" Och likadant kan vi skratta åt Frankrike och Usa åt sina sentida revolutioner. "Vi i Sverige firar minsann nationaldag i hågkomst av Anund Uppsala som levde på 800talet!" Fast Anund låter inget snyggt. Då förespråkar jag nog Erik Segersäll hellre.
Jag hoppas i alla fall att ni alla firade Sverige ordentligt i fredags. För nog finns det anledningar att fira (både historiskt och nutida) så det slår härliga till!
2 kommentarer:
Härligt inlägg!
Synd att ingen utropade något i stil med, "Härmed förklarar jag Sverige som konungarike" någon gång för hundratals år sen, vad vi vet...
Skicka en kommentar