Oroa er inte! Detta ska inte bli pinsamt och makeutlämnande. Detta är en smått fascinerande historia som påverkar mig själv i allra högsta grad.
Min älskade make är civilingenjör i datateknik och en mycket duktig programmerare. Matte och sånt, det är hans grej. Således är vi olika. Han jobbar med en programvara som andra programmerare använder för att göra applikationer i olika web browsers (var det någon annan humanist som hängde med på den?) och på kvällarna när barnen sover sitter han och utvecklar onlinespel för sitt eget höga nöjes skull. Således är vi mycket olika.
HumanistMorsans make är alltså naturvetare, såsom sin far. Min svärfar är den mest naturvetenskapliga person jag känner. Han är även mycket generös, god och rolig, men hursomhelst alltigenom först och främst vetenskaplig forskare. Hans åsikt är att alla akademiska ämnen skulle må bättre av att flyttas till den naturvetenskapliga fakulteten där man ser på ting på rätt vis. Av denne man är min make fostrad.
Så för några månader sedan började min make att yra om time manegment. Tidseffektivitet är han väl inte direkt känd för sedan ungdomsåren, även om jag som levt med honom som vuxen vet att han förändrats mycket. Hursomhelst så höll det där i sig och förändringarna har haglat sen dess.
En dag sa han att han borde nog lära sig fler språk. Att kunna språk är ju så användbart! sa han. Tyskan skulle dammas av och vilket tyckte jag var bäst att lära sig sen, spanska eller franska? Jag, som naturligtvis läst både ock, sa att spanska är lättare och han höll med. Spanska täcker ju en så stor del av världen, menade han på. Chockad nickade jag och sa att jo, men har du planer på att göra mycket affärer i Sydamerika?
I julas bestämde han sig för att hans kvällsstudier borde löna sig. Att läsa på egen hand är ju dumt, han borde ta fler universitetspoäng, få något för mödan. Ekonomi borde han läsa. Ta en civilekonomexamen och bli mer eftertraktad på arbetsmarknaden. Jag sa att det låter ju fantastiskt om det är vad du vill och sedan dess sitter han och övar högskoleprov på Internet för att komma in till hösten.
Jag berättade detta för min mamma och hon sa att det låter som en 30årskris. Hmm. Det hade jag inte tänkt på, men ja, maken fyller 30 om några veckor. Men jag tror inte på det. Han är så engagerad och lycklig, så positivt ambitiös att det helt klart verkar ligga mer bakom.
Idag kom hursomhelst droppen. Han kommer hem från jobbet och säger att hans yrkesområde känns så smalt, att han vill ägna sig åt de högre tankarna, kanske läsa psykologi, filosofi, att han ville lära sig om människliga frågor. Då sa jag det rent ut. Vet du vad mänskliga frågor heter med ett annat ord? Han skakade på huvudet. HUMANIORA!
Han såg ut som han fått ett slag i ansiktet. Han? Vara humanist? Men han höll med. Han är trött på att bara använda den ena hjärnhalvan, dags att få använda den andra lite. Han har trots allt en mor också, menade han på. Lite har han väl ärvt av henne. Jag kan inte tro att det är sant. Vem är han och vad har han gjort med min man?
Min älskade make är civilingenjör i datateknik och en mycket duktig programmerare. Matte och sånt, det är hans grej. Således är vi olika. Han jobbar med en programvara som andra programmerare använder för att göra applikationer i olika web browsers (var det någon annan humanist som hängde med på den?) och på kvällarna när barnen sover sitter han och utvecklar onlinespel för sitt eget höga nöjes skull. Således är vi mycket olika.
HumanistMorsans make är alltså naturvetare, såsom sin far. Min svärfar är den mest naturvetenskapliga person jag känner. Han är även mycket generös, god och rolig, men hursomhelst alltigenom först och främst vetenskaplig forskare. Hans åsikt är att alla akademiska ämnen skulle må bättre av att flyttas till den naturvetenskapliga fakulteten där man ser på ting på rätt vis. Av denne man är min make fostrad.
Så för några månader sedan började min make att yra om time manegment. Tidseffektivitet är han väl inte direkt känd för sedan ungdomsåren, även om jag som levt med honom som vuxen vet att han förändrats mycket. Hursomhelst så höll det där i sig och förändringarna har haglat sen dess.
En dag sa han att han borde nog lära sig fler språk. Att kunna språk är ju så användbart! sa han. Tyskan skulle dammas av och vilket tyckte jag var bäst att lära sig sen, spanska eller franska? Jag, som naturligtvis läst både ock, sa att spanska är lättare och han höll med. Spanska täcker ju en så stor del av världen, menade han på. Chockad nickade jag och sa att jo, men har du planer på att göra mycket affärer i Sydamerika?
I julas bestämde han sig för att hans kvällsstudier borde löna sig. Att läsa på egen hand är ju dumt, han borde ta fler universitetspoäng, få något för mödan. Ekonomi borde han läsa. Ta en civilekonomexamen och bli mer eftertraktad på arbetsmarknaden. Jag sa att det låter ju fantastiskt om det är vad du vill och sedan dess sitter han och övar högskoleprov på Internet för att komma in till hösten.
Jag berättade detta för min mamma och hon sa att det låter som en 30årskris. Hmm. Det hade jag inte tänkt på, men ja, maken fyller 30 om några veckor. Men jag tror inte på det. Han är så engagerad och lycklig, så positivt ambitiös att det helt klart verkar ligga mer bakom.
Idag kom hursomhelst droppen. Han kommer hem från jobbet och säger att hans yrkesområde känns så smalt, att han vill ägna sig åt de högre tankarna, kanske läsa psykologi, filosofi, att han ville lära sig om människliga frågor. Då sa jag det rent ut. Vet du vad mänskliga frågor heter med ett annat ord? Han skakade på huvudet. HUMANIORA!
Han såg ut som han fått ett slag i ansiktet. Han? Vara humanist? Men han höll med. Han är trött på att bara använda den ena hjärnhalvan, dags att få använda den andra lite. Han har trots allt en mor också, menade han på. Lite har han väl ärvt av henne. Jag kan inte tro att det är sant. Vem är han och vad har han gjort med min man?
Dessutom ville han börja blogga. Så håll utkik, kanske blir det en HumanistFarsan?
1 kommentar:
HAHAHAHAHA!!!! :)
Fast kanske att jag bara är avundsjuk.... :(
Skicka en kommentar