Jaha, så var man bloggare. Känns fint. Man är lite lagom modern så där. Men jag får be om ursäkt för ni förstår, jag har startat min blogg med en liten, liten lögn.
Jag är inte tvåbarnsmamma. Inte riktigt än. Jag har en tjej på 2 ½ som jag inte på nåt sätt fantiserat ihop, det lovar jag. När hon kommer in i sovrummet och säger "hej mamma!" och hoppar på min mage om mornarna så känns hon hur verklig som helst. Precis som blöjorna hon fortfarande har, och en mängd andra saker. Så nog är hon verklig. Men det där med två barn skulle man kunna säga är starkt kopplat till just den mage tidigare nämnda barn hoppar på.
Beräknad förlossning som det så fint heter är 6 juli 2006. Det är liksom en vecka kvar. Så jag kände när jag nu är i startgroparna här att det kanske kunde vara okej att jag redan nu skriver att jag är tvåbarnsmamma. Jag menar, ge det en vecka så har ungen kommit ut. Och vips, så var man tvåbarns-mor.
Och att ungen kommer ut snart, det märker jag tydligt. Nog för att jag ständigt får höra att jag är så nätt, så nätt och inte ska väl du ha snart - trots att jag gått upp närmare 20 kilo - men jag kan ändå lova att det påtagligt både syns och känns att nästa unge inte heller är ett hopkop av min ack så livliga fantasi.
För att inte tråka ut er det första jag gör med en detaljerad mvc-rapport där jag erbjuder er hela långa listan på smärtsamma biverkningar denna graviditet har haft, skulle jag kunna sammanfatta det hela med att jag har rätt fett med värkar. Lätta sammandragningar är vardagsmat, jag pratar om allt från såna där värkar när man liksom vill sitta still och andas lite lugnt till såna där som gör att man undrar varför man inte har lustgas hemma i skafferiet. Så jag tror nog att det inte dröjer mycket länge till. I alla fall är det mitt hopp.
Så länge kan ni väl kliva på och göra er hemmastadda. Inlägg som detta kommer det komma fler av, med små trevliga tankar och händelser som relaterar till livet med barn, lekplatser och hembakat bröd. Men då och då kan ni räkna med nåt djupare, nåt poetiskt, nåt kulturellt som jag kommit över. Kankse rent av en liten trevlig faktaessä om Gustav Vasa eller varför inte språkens uppkomst. Jag finner det nämligen lite svårt att leva utan sånt. Hoppas ni tycker det låter bra.
Ni är så välkomna och jag hoppas ni ska trivas.
Jag är inte tvåbarnsmamma. Inte riktigt än. Jag har en tjej på 2 ½ som jag inte på nåt sätt fantiserat ihop, det lovar jag. När hon kommer in i sovrummet och säger "hej mamma!" och hoppar på min mage om mornarna så känns hon hur verklig som helst. Precis som blöjorna hon fortfarande har, och en mängd andra saker. Så nog är hon verklig. Men det där med två barn skulle man kunna säga är starkt kopplat till just den mage tidigare nämnda barn hoppar på.
Beräknad förlossning som det så fint heter är 6 juli 2006. Det är liksom en vecka kvar. Så jag kände när jag nu är i startgroparna här att det kanske kunde vara okej att jag redan nu skriver att jag är tvåbarnsmamma. Jag menar, ge det en vecka så har ungen kommit ut. Och vips, så var man tvåbarns-mor.
Och att ungen kommer ut snart, det märker jag tydligt. Nog för att jag ständigt får höra att jag är så nätt, så nätt och inte ska väl du ha snart - trots att jag gått upp närmare 20 kilo - men jag kan ändå lova att det påtagligt både syns och känns att nästa unge inte heller är ett hopkop av min ack så livliga fantasi.
För att inte tråka ut er det första jag gör med en detaljerad mvc-rapport där jag erbjuder er hela långa listan på smärtsamma biverkningar denna graviditet har haft, skulle jag kunna sammanfatta det hela med att jag har rätt fett med värkar. Lätta sammandragningar är vardagsmat, jag pratar om allt från såna där värkar när man liksom vill sitta still och andas lite lugnt till såna där som gör att man undrar varför man inte har lustgas hemma i skafferiet. Så jag tror nog att det inte dröjer mycket länge till. I alla fall är det mitt hopp.
Så länge kan ni väl kliva på och göra er hemmastadda. Inlägg som detta kommer det komma fler av, med små trevliga tankar och händelser som relaterar till livet med barn, lekplatser och hembakat bröd. Men då och då kan ni räkna med nåt djupare, nåt poetiskt, nåt kulturellt som jag kommit över. Kankse rent av en liten trevlig faktaessä om Gustav Vasa eller varför inte språkens uppkomst. Jag finner det nämligen lite svårt att leva utan sånt. Hoppas ni tycker det låter bra.
Ni är så välkomna och jag hoppas ni ska trivas.
2 kommentarer:
Det ska bli roligt att läsa vad du går och ruvar på. Det där vi inte får höra men du grubblar på. Det vardagliga ser jag ju eftersom vi umgås mest hela tiden.
/stellamammam
Hehe, ja Stellamamman, det blir kanske en chock. ;)
Skicka en kommentar